Karin Andersson
Karin Andersson, Blåsmark, har efter en tids sjukdom avlidit 84 år gammal.
Hon var född Bergsten i Selsjön i Ångermanland, inte långt från mamma Astrids och pappa Eriks hemby, Österås i Resele kyrkby. Karin var andra barnet efter Eva och det skulle blir fem barn till i familjen Bergsten, men då en rad pojkar.
Selsjön låg vid stambanan genom övre Norrland och uppväxten blev i banvaktsstugor längs stambanan eftersom pappa Erik fått anställning som banvakt vid Statens Järnvägar. Anställningen vid SJ innebar täta byten av tjänstgöringsorter och Karin fick stifta bekantskap med många nya platser och kamrater. De kom i regel också från järnvägsfamiljer, så det fanns en viss flyttvana.
Flyttlassen gick norrut för familjen Bergsten och nådde Luleå de sista åren av 1940-talet. Det var första staden för Karin och de nu fem syskonen. Hon hade nått tioårsåldern och staden bjöd på sensationer som var mera än vad banvaktsstugorna bjudit på. Familjen fick en tjänstebostad på Malmudden. Där byggdes för fullt i takt med Norrbottens Järnverks etablering och för barnen Bergsten blev det stora äventyret att åka hiss i de höghus som byggdes på Malmudden.
Tiden på äventyrliga Malmudden och skolgången på Östra skolan blev kort. En ny tjänst som banmästare i Långträsk lockade pappa Erik. Där fanns inte Luleås utbud av skolor och efter folkskolan fick de äldre syskonen gå i realskolan i Älvsbyn.
Efter realskolan väntade vuxenlivet med yrkesval. De båda systrarna Bergsten valde båda att satsa på sjuksköterskeyrket och fick under utbildningstiden och som färdiga sköterskor stifta bekantskap med sjukhusen i Boden, Luleå och Piteå. Det blev också psykiatri vid de sjukhus som hade sådan utbildning, men då utanför Norrbotten.
Karin stannade i Norrbotten, medan storasyster Eva drog söderut. Karin engagerade sig i Evangeliska fosterlandsstiftelsen, EFS, och träffade skogsmannen Bo från Blåsmark. Det blev äktenskap 1964 och den första gemensamma bostaden i ett av de så kallade punkthusen nära Piteå sjukhus och med fin utsikt över staden.
I Blåsmark fanns hemgården som svärmor Agnes och svägerskan Rut bodde i. De ville byta till ett mindre hus och när ett sådant blev ledigt gick flyttlasset för Karin och Bo från stan till Blåsmark i mars 1965. Därmed var flyttningarnas tid förbi för Karin och nu väntade 58 år på samma adress på Kallforsvägen. Den gamla Norrbottensgården ersattes av ett nybygge som ritades av Karin. I det nya huset blev det bättre plats för barnen Monica, Mårten, Kristina och Karolina.
Bo kom efter en tid att lämna arbetet som skogsvårdskonsulent och började med bilhandel hemma på gården. Karin administrerade bilföretaget som ur Blåsmark. Det blev etablering i Piteå, sedan Öjebyn och ett heltidsarbete för makarna.
Vid sidan av familjen och hemmet i Blåsmark låg Österrå och Resele nära Karins hjärta med mormors hus på nipan högt över Ångermanälven. Det blev återkommande sommarvistelser där sedan mormors hus köpts med också välbesökta släktträffar. Hemma i Blåsmark blev det på lediga stunder tid åt hantverk, med fina inramade broderier som prydde väggarna. Och så hennes mästerliga kokkonst när det gällde älgkött. Bönhuset i Blåsmark fick också del av Karins vård.
Närmast sörjande är barn, barnbarn och barnbarnsbarn.