Torsten Andersson, eller TA som han vanligen kallades av både lärare och elever och, jag tror av nästan alla andra, var min chef och arbetskamrat i Hortlax rektorsområde. Han fanns där som studierektor när jag kom dit 1962, blev rektor vid kommunsammanslagningen 1967 och lämnade Hortlax 1983 för en tjänst som skolchef i Nynäshamn.
TA var en vänlig man med stor charm, hjälpsam och empatisk. Få kunde som han sätta sig in i andras sorger och bekymmer och ge behövande vänner och medarbetare verklig tröst och hjälp.
Något kolerisk var han dock till temperamentet och detta speglades bland annat i hans sätt att köra bil. Den som någon gång åkt med honom som passagerare brukade efteråt beskriva åkturen som "lågflygning med en stridspilot vi spakarna."