Det är en rikedom att ha en klok, människa vid sin sida under livets färd. En människa med år av beprövad erfarenhet som bringar klokskap. Som vi vet är livet inte alltid lätt att handskas med, då är det tryggt med en kär släkting inom räckhåll.
När samhällets takt går i karusellfart har farmor och farfars ombonade kök på Lasarettsvägen varit ett trevligt inslag i livet. Som att gå in i en svunnen tid där kaffet och fikat aldrig tar slut, där alla varit välkomna. Farfars sätt att berätta en historia skvallrade om hans pedagogiska bakgrund som lärare. Oavsett om historien förtäljde uppväxten i Tåme eller dråpligheter i livet var det lika intressant för oss åhörare. Hans berättarkonst har fascinerat många i hans omgivning, ofta framförd med en stor portion humor och med glimten i ögat. Under min uppväxt har han bjudit på många berättelser och gett mig perspektiv på hur världsbilden skiljer sig från nu och då. Hans minne sviktade aldrig, personer och händelser radade han upp med en osviklig precision även på äldre dar. Förutom att visa engagemang för nära och kära hade han hade även ett intresse att läsa och resonera kring dagsaktuella händelser, både lokalt och internationellt vilket även avhandlades runt fikabordet. Hans rättspatos och fina människosyn genomsyrade hans sätt att vara i mötet med andra, livet ut.
Vi har förlorat en älskad familjemedlem som lever kvar hos oss genom alla minnen.