Siri Aldrin, född Sandlund, en förgrundsgestalt inom freds- och kvinnorörelsen i Pitebygden, har gått ur tiden. Hon blev 95 år.
Från unga år började hon intressera sig för samhällsfrågor och blev alltmer politiskt radikal och fackligt medveten. I och med äktenskapet med sågverksarbetare Håkan Aldrin, Munksund, började ett nytt skede i hennes utveckling. Hon blev partipolitiskt aktiv, och började bilda opinion i viktiga frågor. Hon hade det moraliska modet att opponera sig mot allt vrångt och orättfärdigt.
Vid något tillfälle berättade Siri att hon alltid känt sig litet vid sidan av sin egen generation genom att, även när dottern var liten, jobba heltid och ha ett väldigt jämlikt förhållande med sin man.
Siri Aldrin engagerade sig i Svenska kvinnors vänsterförbund och hade bakom sig ett aktivt partipolitiskt arbete inom Vänsterpartiet, med uppdrag som ledamot i barnavårdsnämnden och som nämndeman i tingsrätten.
Det stora intresset för fredsfrågor gjorde att hon tog initiativet till att bilda en fredskommitté i Piteå, och där sedan utförde en mycket aktiv gärning. Listan över de aktiviteter och arrangemang för freds- och solidaritetsarbetet samt kvinnofrågor hon ställde sig bakom under sin livsgärning kan göras lång. Ett arbete där hon engagerade sig med kvinnor över hela världen.
Genom sin kunskap, erfarenhet, kringsyn, humanism och höga ålder var Siri Aldrin en närmast unik människa. Jag kan inte minnas annat än att hon var en lyssnande person, men samtidigt hade kraft att stå för sina åsikter och ofta betonade att den egna erfarenheten var den bästa läromästaren. Siri var en kämpe för rätt och sanning.
Hon trodde på ungdomen. Vid något tillfälle påpekade hon att de unga måste hjälpas att växa förbi den äldre generationen.
Hon ville leva länge för att se hur det gick med de frågor hon kämpade för, och det fick hon. I kraft av sin starka personlighet kommer hon att leva länge bland dem hon lärde känna.
Det blev många kontakter genom åren. Trots sin höga ålder var hon alltid frisk i själen. Hon orkade mellan varven uttrycka sin uppfattning, framförallt i diktform. Uppmärksammad blev inte minst dikten Ättestupan, som handlade om problemet att få en värdig ålderdom. In i det sista betonade hon även att kvinnans historia och situation fortfarande var så litet respekterad och synlig.
Siri Aldrin var utrustad med en poetisk ådra. Det blev många dikter och två diktsamlingar, ett flertal med politisk udd. En gav hon ut vid 80 års ålder och den andra vid 85 års ålder. Flera dikter publicerades i Piteå-Tidningen. Så sent som i höstas fanns hennes bidrag publicerade, nedskrivna i hennes sista boende, äldreboendet Mogården.
Föräldrarna i Rosvik dog tidigt och hon utackorderades hos olika familjer. Redan som ung hade hon skinn på näsan och var inte rädd att tala ut om oförätter.
Som tonåring hamnade Siri som piga i Munksund, hos blivande makens morfar, för att ta hand om hushållet. Där träffade hon också sin Håkan och förblev sedan bosatt där.
Efter olika arbeten blev det utbildning och anställning som skötare vid Furunäsets sjukhus. En anställning hon hade fram till pensioneringen. De sista åren som avdelningsansvarig. I sin yrkesroll var hon en sällsynt levande medmänniska.
När Siri Aldrin nu lämnat detta jordeliv har hon säkert gjort det med en nyfikenhet på vad som väntar i fortsättningen.