Vår storebror Runo har lämnat oss. Han föddes för 85 år sedan i Jävre, äldst i en syskonskara på fyra.
Förutom några år när han arbetade hemma vid familjens sågverk arbetade han som lastbilschaufför på sträckan Piteå–Umeå–Sundsvall fram till pensioneringen.
Han mötte Ruth från Skellefteåhamn. De gifte sig och bosatte sig i Djupviken med barnen Eva och Thomas.
När Ruth drabbades av en kraftig stroke vid 48 års ålder och blev rörelsehindrad och fick afasi tog Runo hand om henne. Under åren han fortfarande jobbade och var borta på nätterna, såg nattpatrullen till henne. Efter pensioneringen tog han ensam hand om sin Ruth. Det blev 27 år. De sista åren fick han avlastning när Ruth 4–5 dagar med olika tidsintervaller vistades på Villa utkiken.
Förra sommaren fick Ruth bröstcancer och fick behandling i Umeå i drygt fem veckor. Då bodde han i husvagnen på Nydala camping och promenerade till sjukhuset varje dag för att vara hos henne så mycket som möjligt. I november fick hon en mycket kraftig stroke igen. Denna gång gick inte hennes liva att rädda. Ruth dog den 8 december.
Han tog verkligen sitt äktenskapslöfte om att "Älska i nöd och lust" på fullaste allvar. Efter att i 27 år alltid i första hand tänkt på Ruth och hennes välbefinnande, hoppades vi alla att han skulle få ytterligare några fina år och kunna njuta av att äga sin egen tid. Att få göra saker han tyckte om, som att promenera gärna medan han lyssnade på en ljudbok. Gå på konserter och resa tillsammans med barnen. En resa till Barcelona var beställd till i maj, något han verkligen såg fram emot.
Men redan i mars började han känna av sin sjukdom som cirka två månader senare tog hans liv.
Runo var ingen som gjorde stort väsen av sig. Han var ödmjuk och förnöjsam. Frågade man honom hur han orkade, sa han alltid att "Nog går det bra". Man hörde honom aldrig beklaga sig. Han var "Jenomat snell" som man sa förut på bondska. (Ungefärlig översättning: genuint, verkligt snäll).
Vi tänker på Eva och Thomas med familjer som på bara fem månader mist sina föräldrar, mor- och farföräldrar och svärföräldrar.
Runo, du fattas oss!
Men inom oss är vi alltid tillsammans.