Lars Wikström föddes 9 september 1949 på Piteå lasarett. Han växte upp i Munksund som det yngsta barnet i en syskonskara på fyra barn: Lisbeth, Lennart, Leif och Lars.
Lars föräldrar hette Hedley och Svea Wikström. Hedley var snickare och Svea var hemmafru.
Lars var engagerad i EFS och Svenska kyrkan tillsammans med sina föräldrar.
När Lars var 14 år flyttade han till Uppsala för att gå på Fjellstedska skolan, en pojkskola, i tre år där han avlade en realexamen. I hans klass fanns det sex killar som hette Lars så han fick smeknamnet Pite-Lasse.
Han trivdes i Uppsala och var för några år sedan på en återträff där han träffade flera av sina gamla klasskamrater men även lärare.
Lars hade funderingar på att bli kock men valde i början av 70-talet att utbilda sig till sjuksköterska i Boden. Det visade sig vara det perfekta yrkesvalet då han var en empatisk, lyssnande och positiv person. Han var den första manliga sjuksköterskan på Piteå lasarett. Han sa många gånger: ”Jag har alltid tyckt att det har varit roligt att gå till jobbet varje dag”. 1976 vikarierade han som vårdlärare på Strömbackaskolan. Där träffade han sin blivande fru, Yvonne Rosenvik, som också arbetade som lärare på samma skola. Tycke uppstod mellan dem och den 11 juni 1977 stod giftermålet i Öjeby kyrka.
Lars och Yvonne fick tre barn, Magdalena, Samuel och Marcus. Lars arbetade natt på sjukhuset, medan barnen var små, för att kunna vara så mycket som möjligt med dem.
Till Lars stora förvåning och lycka fick han sitt första barnbarn 2006, Isac, och gladdes över att få fem barnbarn till: Olivia, Molly, Victor, Freddy och Adrian.
Lars tyckte om att resa och besökte flera olika länder tillsammans med familjen och vänner. Han besökte, bland annat, Österrike, Portugal, Belgien, Ryssland, Sydafrika och Israel.
Under många år var han engagerad i Kristdemokraterna i Piteå och i Norrbotten. Han var gruppledare för KD i landstinget i åtta år.
Han och familjen var även i flera år ansvariga för Rosviksgården, en läger- och campinganläggning.
I mitten av 2000-talet blev Lars medlem i Djupvikskyrkan och de sista sex åren var han ordförande i församlingen.
Vi minns Lars som en mångsidig, omtänksam och engagerad person. Han lyssnade på människor och fanns till för alla, stora som små.
Han var en fantastisk make och pappa som alltid fanns till hands när man behövde hjälp.
Han lämnar ett enormt tomrum efter sig och saknaden är stor.
Vi lyser frid över Lars ljusa och varma minne och ser fram emot att vi ska ses igen.