Lars Cederlund, Umeå, avled den 10 juni vid en ålder av 77 år. Närmast anhöriga är Marianne, Monica och Anna.
Det sägs att de första stegen är svåra att ta och att de sista stegen är tunga att gå. Stegen däremellan glömmer vi oftast bort. Lars glömde aldrig stegen däremellan. Han påminde oss andra att det är de små sakerna i vardagen som betyder mest i livet. Lars var alltid en närvarande make och pappa. Vi fick alltid pappas uppmärksamhet. Engagerat hjälpte han oss med matteläxorna, vallade våra skidor till längdåkningstävlingarna, tränade tekniken i slalombackarna med oss, byggde stallet till våra hästar i Altergård. Listan kan göras lång, men det var alltid de ljusaste stunderna han fångade i vardagen.
Lars bar på en enorm livsglädje och hade nyfikenheten och barnasinnet kvar ända till de sista åren, med sina spralliga upptåg och påhitt. Hans livsglädje smittade av sig över generationer och hans barnbarn kommer för alltid att minnas sin morfar med en enorm värme och kärlek. Som den gången på Leklandet när han outtröttligt lekte kurragömma med alla fyra barnbarn bland klätterställningar, rutschkanor och hoppborgar. En liten pojke kom nyfiket fram och frågade: Hur gammal är du egentligen? Jag är 75 år svarade Lars. Ja då måste du vara den äldsta som har lekt här på Leklandet, sa pojken lite förvånat.
På livets krokiga väg har Lars alltid följt oss och peppat oss ända in till målgång, i både stort som smått. När vi såg begränsningarna såg han alltid möjligheterna. Lars brukade säga att när en dörr stängs öppnas en ny från oväntat håll. Med inställningen att ingenting är så lätt som man tror, men ingenting är heller så svårt som man fruktar, levde han sitt liv. För pappa krävdes inga motprestationer, man dög precis som den man var. Vi har förstått i efterhand att kravlös kärlek inte är att ta för givet. Pappa gav alltid utan att förvänta sig någonting tillbaka. Med sin omtanke blev han expert på att bygga broar mellan människor, hur trassligt det än kunde vara. Han höjde sällan gardet och ogillade oförrätter och sa att den som har förståndet använder det. För oss närmaste representerar Lars allt det vi själva önskar vara inom livets alla områden, men framför allt som människa.
En stor personlighet och fantastisk människa har lämnat oss.
Lars har varit betydelsefull för många personer. Han lämnar nu ett stort tomrum efter sig. Med sin genuina vänlighet och positiva livssyn berörde han många i sin närhet.
Vi brukar säga att vi har haft tur, vi har inte kunnat få en bättre make, pappa eller morfar. Lars var oändligt älskad. Han är nu djupt saknad. Men någonstans därute tror vi att han fortfarande känner sig oändligt älskad.