Min vän och granne i Bergsviken, har vandrat ut sin dag. Vi hade under många år fantastiskt kul tillsammans. Delade många intressen, framförallt sjölivet. Fina minnen från skärgården kommer alltid att leva kvar.
Det är förundransvärt att en människa som i ett helt liv i sin yrkesroll gjort så fantastiska insatser, haft sådan enorm empati för sina medmänniskor, själv kan drabbas av svår sjukdom. Kanske, ibland glömt bort sig själv, för att göra en otrolig insats för andra.
En gemensam kompis dog och vi satt länge och pratade. Hans klokhet i det samtalet glömmer jag aldrig. Att få lära känna familjen har varit en stor tillgång i mitt liv. Är ledsen och bedrövad.
Tröstar mig med följande ord: "Den människa som givit med fulla händer, sitt hjärtas guld, sin godhets rikedom, för honom sig en evig låga tänder som brinner klar i minnets rikedom".