Norrfjärdenbo var duktig på att stämma blod

Harry Eriksson, Piteå, avrundar här sina berättelser om personer som hade gåvan att hjälpa och lindra olika sjukdomar. Tidigare avsnitt har varit införda 10, 24 och 27 februari.

Maria Elfrida Ceder i Bertnäs hämtade olika mossor ute i skogen på sensommaren. Hon tog hem de insamlade och lät det torka för att sedan användas för att ta bort vårtor.

Maria Elfrida Ceder i Bertnäs hämtade olika mossor ute i skogen på sensommaren. Hon tog hem de insamlade och lät det torka för att sedan användas för att ta bort vårtor.

Foto: SScanpix

HUSKURER IV 2010-03-12 06:00
"Jorgen" från Rosvik var känd för sin förmåga. Han botade olika eksemartade utslag med bland annat "tunnbrödsmetoden".
I Bertnäs fanns en fru Ceder, hennes specialitet var att "drågatårva". Hon hämtade olika mossor ute i skogen på sensommaren. Hon tog hem de insamlade och lät det torka. Sedan, när hon skulle använda läkemedlet så valde hon ut den mossa som lämpade och när temperatur uppnåtts så började behandlingen av patienten.
En person inom Norrfjärden var duktig på att stämma blod. Jag besökte honom vid ett tillfälle, på mitt yrkes vägnar.

Denne man var pratglad och en god berättare. Vårt samtal kom på olika vägar till vad han varit med om vid ett speciellt tillfälle, där han hade fått möjlighet att utöva sin gåva.
Han hade gjort sällskap med sin fru till lasarettet i Piteå. Medan han satt där i väntrummet och väntade under hennes läkarbesök började han prata med en man som såg verkligen ledsen och orolig ut.
Denne man var från en inlandsby och han hade sin mor inne på sjukhus för behandling av blödande magsår. Ett problem var att mammans hjärtfunktion var så svag att läkarna inte ville narkossöva henne för en operation.
Då sa norrfjärdingen "får jag bara veta namnet på kvinnan så ska jag försöka hjälpa henne. Går det bra så är hon kanske piggare om någon dag".

Resultatet lät inte vänta på sig. Efter några dagar så fick han ett telefonsamtal från en läkare på lasarettet. Han talade om att snart skulle patienten få åka hem och läkaren sa "vi hade troligen fått problem med att klara detta fall, tack för hjälpen".
Jag frågade då om han hade lärt någon av familjen barn denna magiska konst.
"Vad jag kan bedöma så är ingen av våra barn lämpliga för detta, det sliter så hårt på kroppen. Mitt beslut är att jag tar konsten med mig när jag somnar in", var vad jag fick till svar.
Detta var några berättelser om olika personer som hjälpt sina medmänniskor
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om