fyller den 3 november Siri Renberg, Vidsel.
Hon föddes som det femte barnet till Johan och Elisabeth Olsson, växte upp i en liten bagarstuga i Södra Storfors tillsammans med syskonen Yngve, Evert, Ragnar, Aina, Karl, Rut, Svea och Erik.
Hon fick tidigt lära sig att utföra de hushållsgöromål som hörde till det dagliga livet, ta hand om småsyskon, laga mat, städa, tvätta, baka, mjölka, sticka och sy. Basala färdigheter för flickor på den tiden.
Efter sexårig folkskola började hon göra dagsverken i byn och hennes rappa handlag gjorde att hon blev en eftertraktad hemhjälp. I Råtorp, där hon en tid tjänade som piga, träffade hon sin blivande man, Göran. De förlovade sig 1941, men blivande makens svåra lungsot med långa sanatorievistelser som följd gjorde att de kunde gifta sig först i april 1944.
Under krigsåren började Siri Renberg arbeta som kocka i timmerskogen. Att utspisa huggarlag med kuskar i en primitiv skogskoja var ett tufft men respekterat kvinnoyrke. Det var en syssla som i hög grad passade henne, som hade goda ledaregenskaper och skinn på näsan.
I augusti 1945 föddes sonen Bo och året efter flyttade familjen in i en nybyggd stuga i Sörstrand. Eftersom maken Göran under ytterligare några år besvärades av tbc föll det i huvudsak på hennes lott att försörja familjen. Efter dottern Alice födelse 1952 återvände maken successivt till arbetslivet som skogsförman åt Domänverket.
Under 1960-talet bodde familjen i Björktorp, men 1972 flyttade makarna tillbaka till huset i Sörstrand som renoverades och moderniserades. Siri Renbergs färdigheter i hushållsgöromål och omvårdnad kom väl till pass under de många år då hon var verksam som kommunal "hemsamarit". Från 1960 fram till pensioneringen 1987 färdades hon flitigt på sin cykel mellan gamlingar som behövde städhjälp och handräckning i sina stugor. Som hemvårdare blev hon mycket omtyckt för sitt engagemang och för sin ordentlighet och effektivitet, egenskaper som även uppskattades när hon anlitades vid målning och tapetsering.
Våren 2001 avled maken och hon bodde ensam kvar i Sörstrand fram till 2008. På grund av vacklande hälsa flyttade hon till Violens äldreboende i Vidsel, där hennes starka personlighet fortfarande gör sig gällande. Mellan perioder av mycket svår värk kan hennes välkända energi och engagemang ännu väcka beundran, och trots försämrad syn och hörsel har hon behållit sin tankeskärpa och ett imponerande minne.
Sina dagar ägnar hon i dag åt att läsa, lösa korsord och lyssna på musik. Besöken av anhöriga, släkt och vänner tillhör ljuspunkterna i livet liksom och de stunder då de kroppsliga plågorna tillfälligt ger vika.