fyller den 22 juli Per-Olof Karlsson, Hortlax.
Han hade sitt barndomshem i Pitsund, invid nuvarande brofästet. Han var tvillinggbror med Curt som var den klene, som man "lade åt sidan för att dö". Likväl överlevde både han och brodern. Per-Olof Karlsson har alltid varit den fysiskt starkare. Tvillingbrodern Curt, präst i Hortlax, Piteå och Hallstahammar, dog 2007.
Per-Olofs Karlssons biologiske far Georg avled då Per-Olof var endast tre år gammal. Han fick i Axel Åström en styvfar, och halvsyskonen Maggie och Kjell. Kjell Åström bor kvar i föräldrahemmet tillsammans med frun Märta. Maggie är död sedan 2004.
Per-Olof Karlsson var tidigt idrottsintresserad, ett spjutkastningslöfte - över sextio meter med dåtidens stålspjut - med plats bokad på Bosöns idrottsskola. Han nekades dock att åka dit på grund av behoven i det lilla fiskarjordbruket. Kastningstalangen visade sig bland annat i att han kastat sten över Pitsundet sju gånger, ett rekord som nog är omöjligt att slå. Per-Olof Karlsson läste i ungdomen på jordbruksskola i Skåne, Bollerup. Via brodern Curt och hans fru Signe träffade han Elisabeth. De vigdes 1958 av brodern Curt i Råneå, varefter de startade ett litet jordbruk i Lillpite, med hårt arbete, skogshuggning på vintern, lågmekaniserat jordbruk på sommaren.
De fick fyra söner, Per-Axel 1958, Henrik 1960, Ove 1961, Martin 1969. Eftersom makan Elisabeth arbetade som distriktssköterska fick man ha hembiträde för att se till barnen.
1966 flyttade familjen en dryg kilometer söderut, till Roknäs, startade ett KR-jordbruk med 65 mjölkande kor och 70 ungdjur, med dåtidens mått ett stort jordbruk, under en tid störst i Norrbotten. Framgångsrika år följde, och han fick epitetet Lycko-Per. På grund av mycket bra avel av kor och god vallodling blev det ett framsynt jordbruk. Det har under åren arbetat många människor på jordbruket, även lantbrukselever. Tommy Ruuth anställdes under de sista tio åren. Ekonomin blev allt mer kärv och jordbruket gick i konkurs. Att inte kunna fortsätta sitt livsverk ledde till att han en tid lämnade bygden.
Han fick hyra ett litet hus i Teuger. Ensamhet och livsånger var svår en tid. Han flyttade efter en tid i Luleå och i Boden åter till bygden, till Öjebyn, där han blev kvar under åren innan flytten till Hortlaxgården. Livskamraten Elisabeth flyttade till pensionärsboende invid Roknäsgården men vistades sina sista år boende i Roknäsgården. Hon dog 2011, i Halmstad, där hon tillsammans med alla sönerna och Per-Olof firade sonen Oves femtioårsdag.
Fastän makarna inte var sammanboende blev Elisabeths död ett hårt slag för Per-Olof. Bara någon månad senare fick han flytta till Hortlax äldreboende.
Per-Olof Karlsson är mycket social och känner många människor. Han har ett stort hjärta och stark känsla för rättvisa.
Han engagerade sig i det lokala fotbollslaget RLSK-Roknäs Långnäs sportklubb, som numera är ISK, men han deltog även i handikapprörelsen, framförallt i ideellt arbete med de neurologiskt handikappade. Han har som 80-åring fortfarande sin sociala godmodiga sida, och vill gärna glädja andra omkring sig.