Vår älskade pappa, morfar, farfar, mormors – och morfarsfar har lämnat oss. Efter ett långt liv med både med och motgångar så är det nu över. Det finns så många minnen att vårda och så mycket glädje att bära med sig från tiden med pappa.
Hans brinnande idrottsintresse där fotbollen var en viktig del präglade våra tidigaste år. En klassiker är när Birgitta svarade på frågan om var pappa var, med ett:- Han är och dömer en dockvagn till mig!
När han tjärade våra skidor för vårvinterns utflykter i skidspåret mot Nyfors. Och vi uttryckte vårt missnöje över bakhala skidor. Apelsinklyftorna han halade fram ur fickan vid de tillfällena var något av det godaste vi någonsin ätit.
Banforsen – ett paradis där vi tillbringade somrar och påskar hela familjen. Där pappa fick fiska, åka skidor och njuta av att vara tillsammans med familjen. Så många upptåg vi upplevde där. Alla tre minns vi tokerierna när vi plötsligt fann oss utklädda till romare med pappa som påhejare.
Pilkastningsövningarna hemma på Älvåkersgatan, eller när mamma och pappa drog lakan och vi barn tjöt av skratt för att han lockade mamma att skratta så att hon inte kunde hålla fast lakanen. De härliga söndagsmorgnarna när hela familjen samlades i föräldrasängen och lyssnade på Sigge Furst och Frukostklubben och sen gick vi upp och gjorde mjölkchoklad och rostade frallor.
Och vi barn minns hans paradrätt, makaroner med korv och stekt fläsk som han alltid lagade när mamma någon gång var borta. Det förändrade sig när han blev själv då lagade han både god och varierad mat. Han blev en hejare på att svänga ihop en sockerkaka och fixade både långkok och fläskpannkaka, fiskmiddagar och biffar. Och ingen, ingen kommer någonsin att kunna halstra strömming som vår pappa. Och i sommar gjorde han det för sista gången med sitt barnbarn Lotta, farfars tjej.
Och när vi som vuxna behövde hans hjälp så ställde han alltid upp. Fast Birgitta lämnat Älvsbyn för Jämtland så ställde han upp varje gång han behövdes för lite renovering. När Agneta och Fredrik behövde en extra resurs och stöd så ställde han i många upp för dem. Han var en morfar att räkna med. Och även Anders fick stöd och hjälp med barnen och huset. Han gav alla sina barnbarn många fina minnen som de bär med sig. De fanns ofta i hans tankar ända till slutet. Liksom det stora att han nu också hade barnbarnsbarn.
Pappa Thore och Agnetas borderterrier Nisse Janzon blev en institution när de varje dag tillsammans tog sina långa promenader. Omsorgen om hunden gjorde att pappa fick en bra rutin och höll sig i form genom hela livet. Det var otroligt viktigt för pappa att klara sig själv och till med denna sista vår putsade han sina fönster och bytte gardiner, som 90-åring.
Thore Öhman – ett begrepp i Älvsbyn. Han som sett till att flera generationer älvsbybor haft välvårdade hår och fostrat många blivande frisörer, några är fortfarande verksamma. Få personer hade en sådan yrkesstolthet som pappa. Hans glädje var stor när hans dotterdotter Cecilia gick i hans fotspår. En fin gammal man som betytt mycket för många. En man med ett stort och varmt hjärta har gått ur tiden.
Vår pappa – en man med stolthet och integritet. Som alltid klarat sig själv och på inga villkor kunde se sig själv som hjälplös. Oavsett vad.
Pappa - Han fattas oss alla! Med kärlek!