Thord Holm avled den 8 december 80 år gammal.
Thord föddes som nummer 6 i en syskonskara på 12 barn. Mor Agnes Viklund, Stockbäcken, och far Theodor Holm från Böle, morfar var Petter Viklund ”pite-Viklund”. Pappa har bott nästan hela sitt liv i Stockbäcken, i den gård han var uppväxt i. Han började redan som 13-åring att köra timmer med häst. Så småningom blev det en egen häst och flytt upp till Moskosel. Där arbetade han åt Domänverket. Där var det timmerkörning om vintrarna, och diverse andra arbeten om somrarna.
I Tjappsåive träffade han sin blivande fru Ingrid och de gifte sig 1959. Fyra barn kom så småningom till världen. 1961 flyttade paret till Stockbäcken där Thord arbetade åt Skogsvårdsstyrelsen. I mitten av sextiotalet åkte han till Västerås så som många andra och arbetade åt ASEA, men kom hem och fortsatte i skogen fram till 1988 då han avslutade sin yrkesbana.
Thords stora intresse var skogen, fiske, familjen, matlagning, hästar och musik. Han spelade gitarr och sjöng, allt ifrån ”Bill Haley” till ”Ovan där” så gitarrsträngarna darrade. Mahelia Jacksson och Owe Thörnqvist hörde till favoriterna. Pappa var en älskad och gästvänlig person. Hans hem var alltid öppet för alla. Trots att sjukdomar kantade hans väg de sista åren, höll han humöret uppe. Han var en fantastisk berättare, och ville gärna berätta om gamla tider, en underhållare. Pappa Thord älskade barn. Vi barn har haft en far som gjort det han kunnat för oss. Sedan när barnbarnen började komma så njöt han av alla småbarn. Omtanken och kärleken från honom var ömsesidig. För fyra år sedan så fick han barnbarnsbarn. Det var han så stolt över. Alla som kände honom har alla sina särskilda minnen av pappa, många minns honom med sin hatt. Pappa Thord gillade fotografier. Hans väggar var fyllda av foton av oss alla, då var vi med honom.
När han slutade arbeta och inte längre kunde vara en aktiv person utomhus så började han släktforska. Han blev en duktig forskare. Han gjorde omfattande forskningar om sin egen släkt liksom släktutredningar till andra. Detta höll han på med till slutet. Sitt sista halvår i livet bodde han på Roknäsgården där han trivdes mycket bra. Vi kommer att minnas honom för den fina människa han var, som spred glädje genom alla åldrar varthän han än var. Han lämnar efter sej barn, barnbarn och barnbarnsbarn, släkt och vänner.