Farfar Sven-Ivar har kämpat länge nu, men hans trötta kropp orkade till slut inte mer.
Men sorgen och saknaden är stor, nu när ridån gått ner.
Vi är glad för hans skull att han inte längre känner någon smärta.
Men att skriva detta och att hela tiden tänka på honom tar så hårt på våra hjärtan.
Vi hoppas att farfar fått frid och ro, nu när han fått komma till sitt nya bo.
Nu får han vila sin trötta kropp och känna frid i sitt sinne, men han kommer för evigt att finnas i våra hjärtan och vårt minne.
Vi tittar upp mot himlen och bara ler. För när vi gör det så är det honom vi ser.
Vi önskar nu att vår älskade farfar får vila i frid.