Sune Sandberg, Arvidsjaur, avled den 11 juli, 98 år gammal. Sune efterlämnar släkt och många vänner.
Sune föddes 29 juli 1917. Han var tidigare bosatt i Tärna dit han kom i juni 1949, och han var där, under min fars tjänstgöring, en känd profil och mycket uppskattad vän och kyrkvärd.
Vi blev också goda vänner och av olika anledningar. Från och med september 1998 även brevvänner.
Sune var en mycket verbalt begåvad person, och hans korrespondens med släkt och gamla vänner var under åren omfattande.
Sune var en man som levde i nuet och i tiden, alltid väl insatt i de frågor som var aktuella i debatten, men samtidigt finns också i breven många intressanta återblickar på tider som gått. Dock återkommer som en röd tråd i breven oviljan att ”kritisera och döma hur och vad folk gjorde i gångna tider. Helt ogörligt att kunna veta hur just deras speciella förutsättningar såg ut”.
Ja, det mesta ventilerades i Sunes brev som alltid var spännande läsning. Han var en mycket mångsidig, allmänbildad och beläst man och räddes inte ens Mo Yans tegelsten ”Ximen Nao och hans 7 liv”. Under hösten/vintern 2016 återkom han till Fogelströms Stockholmromaner med den miljö han mindes sedan han bott där på 20-talet. Upptäckte senast i februari Kerstin Ekman och ”sträckläste” hennes ”Guds barmhärtighet del 1 och 2” med största behållning.
Våren 2009 ”slog han till” och köpte sin första dator. Det gick ju inte längre att ens köpa färgband till ”Remingtons och Haldor”. I mars 2014 konstaterar han att ”Vi har absolut hamnat i cybersystemvärlden”, installerar e-mail och ”förväntar sig svar via Rymden”.
Sune älskade sitt Tärna och alla naturupplevelser han hade där men fann sig sedan också väl tillrätta i Arvidsjaur, där han vid besök i september 1998 säger sig ha haft ”flera uppfriskande simturer per dag i Tvättjärn”, då alltså 81 år gammal. Han var sedan tidig ungdom en aktiv och hängiven simmare.
Sin positiva livssyn behöll han ända in i slutet. Visst kom de, krämporna, men genast fanns det trevligare saker att skriva om. Han stortrivdes på sitt äldreboende Ringelsta och hade inte ord nog för hur fantastisk personalen var där. Dessutom alltid tacksam för hjälp från släktingar för att handla eller besöka favoritstället biblioteket.
En vän och i många stycken unik medmänniska har gått ur tiden.