Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag, och någonting alldeles oväntat sker, så lyder en välkänd, inledande strof av Alf Henriksson.
Detta har verkligen hänt i vår familj. Solveig, vår svägerska som vi känt i över 40 år, lämnade jordelivet, helt oväntat i mitten av mars. Hon var då i färd med att hämta livsviktig medicin till sin svårt cancersjuke man Hasse. Han har också, inte lika oväntat, lämnat oss i mitten av augusti.
Förlusten av båda föräldrarna, som inte ens uppnått 70 år, måste vara väldigt svår för Solveig och Hasses fyra barn, men vi hoppas och tror, att dom känner stöd i sina mostrar, morbröder, fastrar och farbröder och övrig släkt, även om vi också känner oss förlamade av sorg just nu.
Barnen och deras familjer har mist en kärleksfull och alltigenom god mamma, farmor, mormor och svärmor, och dessutom en lika kärleksfull, god och engagerad pappa, farfar, morfar och svärfar. Hasse fixade det mesta, som den byggare han var. Han hade i sin tidiga ungdom jobbat i bageri, så han kunde med lätthet fixa både goda bullar och andra bakverk. Omsorgen om barnen med familjer genomsyrade de båda.
De hade också ett rikt och givande umgänge med sina goda vänner och grannar, otaliga är de berättelser vi hört om trevliga nyårsaftnar, grillkvällar och andra trevliga tillställningar. Solveig hade också, trots att det är 40 år sen hon flyttade till deras nybyggda villa i Sjulnäs, fortfarande kontakt med sin gamla junta i Luleå.
Solveig ägde tillsammans med sin syster en sommarstuga på Bergön utanför Kallax i Luleå. Där trivdes dom och deras, med åren ganska stora familjer som allra bäst. Bergön var deras verkliga smultronställe under sommarmånaderna, och där kom Hasses fixande, på alla de sätt, verkligen till sin rätt.
Vi minns också med glädje de årliga grillfesterna på Klubben. Kvällarna blev alltid sena, det hände t o m att vi satt uppkrupna på altanen under tak, som fåglar på en telefontråd, även då åskan härjade som värst, detta för att vi inte ville att det trevliga skulle ta slut. Detta och många andra saker är nu härliga minnen, som i tar med oss i framtiden.
Solveig och Hasses fyra barn, har på mindre än fem månader förlorat både mor och far. Ruth och Åke en älskad lillasyster, Britta och Kjell sin andre bror, lillebror Stig gick, också alldeles för tidigt, bort för snart sju år sen.
Världen förändrar sig varje dag, men ibland blir den aldrig densamma mer, så avslutas den välkända dikten. Vi kan bara konstatera; så sant, så sant.