Vår älskade make och pappa Rudolf Holmgren somnade in den 13 februari på Sunderby sjukhus, efter en kort tids sjukdom. Pappa växte upp i Överkalix och var son till Ruth och Emil Holmgren, och var äldst av fyra syskon.
Man kan säga att pappa växte upp i måleriet. Hans far startade en målerifirma i Överkalix 1925 så efter realexamen 1944, var det ganska naturligt att han utbildade sig till målare, för att så småningom vara aktiv i företagets skötsel.
Han har utfört målning av villor, hyreshus, affärer och sjukhus i stora delar av länet. Det han var
mest stolt över och som fortfarande kan beskådas, är den invändiga målningen av kyrkan i Råneå.
Efter lärarutbildningen 1957 så gick flyttlasset till Piteå, där var han verksam som yrkeslärare för målare vid Strömbackaskolan under 34½ år.
1956 så gifte sig pappa med vår mamma, Vilma, och i äktenskapet har de fostrat fyra barn. De har
även kunnat glädjas åt fyra barnbarn och tre barnbarnsbarn.
Pappa var en aktiv person både inom föreningslivet och som utövare av olika idrotter. I många år
var han medlem i Överkalix hembygdskör och bridgeklubb, och hade uppdrag i såväl skid- som
fotbollssektionen i Överkalix IF.
Sedan flytten till Piteå har han varit engagerad i Strömnäs GIF, en förening han även representerade när han tävlade i skidor och löpning, vilket medfört att en hel vägg därhemma är fylld med medaljer och diplom. Otaliga är de timmar han lagt ned på att underhålla skidspåret på Strömlida, där han sedan lärde oss barn att åka skidor. Han var själv helt orädd i de branta backarna, och la slalomskidorna på hyllan först vid 82 års ålder.
För vår pappa var rättvisa och solidaritet en viktig levnadsregel, vilket gjorde att han tidigt engagerade sig inom fackföreningsrörelsen och Socialdemokratin. En politisk debatt på tv kunde många gånger få taket att lyfta på huset på Edgatan, ett hus som han och mamma byggde 1964.
På sommaren, men även ibland på vintern, så var husvagnen den stora glädjen. Med den åktes det runt hela norden, ofta för att plocka bär på hösten, och vi har alla kunnat glädjas åt välfyllda skafferier av sylt och färska bär. Utlandsresor var ett annat intresse som pappa hade, och som han delade med mamma. Redan 1951 reste pappa själv med buss, Stockholm – Paris genom ett krigshärjat Europa.
Det blir svårt att förstå att vår pappa och mammas älskade make är borta, vi har oerhört mycket att
tacka honom för, humor och ett stort och varmt hjärta, det är ett arv vi ska föra vidare.