Min kära livskamrat, vår morfar, farmorsfar och vän Ragnvald Larsson, Granträsk, har avlidit i en ålder av 77 år.
Han föddes i Lansjärv, Överkalix, i mitten av en skara av fem bröder, och växte upp bredvid älven i samklang med naturen. Hårt arbete har alltid varit hans kännemärke, gärna med praktiska sysslor som att jobba i skogen och att köra traktor och lastbil.
1984 rattade han sin lastbil in på OK i Älvsbyn där han träffade Maj, och blev på så sätt en del av vår familj. Barnbarnen Christoffer och Kim har alltid stått honom nära.
Det har blivit många turer ut i naturen med morfar, kanotfärder på älven för att sätta ut gäddsaxar, bestigning av Hundberget för att titta på utsikten, en stund tillsammans i ”snickarboa” eller bara en tur ut i skogen med ryggsäcken på ryggen. Att sitta ner på en stubbe mitt i skogen, tända en eld, koka kaffe och steka fläsk gjorde dagen fulländad.
Sommartid vidgade Ragnvald gärna vyerna. Tillsammans med Maj packades bilen och kosan styrdes, norrut eller söderut, för att bese många av de vackra och intressanta platser som finns i Sveriges avlånga land. Hemmet i Granträsk var dock paradiset på jorden.
Här byggde och reparerade han både stort och smått. Träd höggs i skogen, drogs hem, sågades och klövs till ved att stapla in i den redan välfyllda vedboden. Penséer planterades i den hjärtformade rabatten och jordgubbslandet sköttes med stor omsorg. Skörden avåts sedan med stor förtjusning i solskenet på altanen tillsammans med familj och vänner. Djuren fick sin beskärda del av omsorg, fåglar och ekorrar fick mat, räven och järven fick nog också en och annan smakbit. En liten fågelmamma som byggt bo i hängrännan fick ett extra tak under tiden hon ruvade fram sina ungar.
Vintertid tillbringades en stor del av tiden i den kära traktorn för att röja snö, såväl hemma på gården som hos grannarna. Den sjukdom han burit på under många år gjorde sig alltmer påmind under de sista åren. Arbetet på gården gav dock lindring mot trötthet och värk, även om vilostunderna framför brasan i kaminen fick bli fler och fler.
I början av året slog så sjukdomen till med full kraft, och i början av april, just när våren gjorde sitt intåg, avled Ragnvald stilla. Ett strävsamt jordeliv är till ända, men jag är säker på att någonstans, i någon annan dimension, sitter Ragnvald i solskenet vid en knastrande brasa. Fåglarna kvittrar, det luktar kaffe och han njuter av en skål med jordgubbar och grädde. Vi saknar dej, men unnar dej vila från sjukdom och smärta.