Tidigt den 14 juni somnade vår älskade mamma Nancy Stridsman född Karlström, Norrfjärden, in lugnt och stilla på boendet Berggården, Piteå.
Hon blev 79 år. Närmast sörjande är barnen Stefan, Birgitta, Mikael och svärdotter Petra, barnbarn och syskon.
Mamma föddes den 16 december 1939 i Kaunisvaara. Hon var nummer fem i en syskonskara på elva.
Hon gick 7-årig folkskola och därefter hushållsskola
Som ung hjälpte mamma till i hemmet, ett mindre jordbrukshem, på sommaren var det höslåtter och höbärgning. Hon hjälpte ofta grannen Drugge med deras jordbruk, hon var Anna Drugges lillpiga och stortrivdes hemma hos dem.
Så småningom flyttade mamma till Kiruna för att arbeta som barnflicka hos en familj.
Efter tiden i Kiruna fick hon arbete hos Erik och Linnea Stridsman i Gällivare. Erik var pappas bror, så på det sättet träffade mamma vår pappa Ingvar. Kärlek uppstod och i december 1960 gifte de sig i prästgården i Kaunisvaara.
Sonen Stefan föddes 1960 och sedan dottern Birgitta 1962.
Vi bodde i Narken fram till 1967. Pappa fick då ett erbjudande om ett jobb i Piteå kommun åt Skogsägarna och vi flyttade till Norrfjärden hösten 1967. Sonen Mikael föddes 1971.
Mamma var hemma med oss barn när vi var små. Hon började arbeta på Tvätteriet i Norrfjärden och stormtrivdes med både arbete och arbetskamrater. Så småningom flyttades Tvätten till Öjebyn och bytte namn till Tvättman.
Syskonen och deras familjer har alltid betytt mycket för mamma. På somrarna tillbringade vi mycket tid i Kaunisvaara. Att vi rymdes alla där är en gåta, men finns det hjärterum så finns det stjärterum. Hjortronplockningen var viktig. Även om det var sämre hjortronår så var det bara härligt att komma ut i skogen och koka kaffe över öppen eld.
En annan stor höjdpunkt i livet för mamma var vårvinterresorna till Riebnes i Arjeplog. Första gången vi åkte dit var i början av 70-talet, med mammas bror Östen och hans familj. Vi bodde i en enkel stuga, pimplade röding och hade fina vårveckor. Detta gjorde vi i många år.
När vi barn tyckte att vi var för stora att följa med så följde mammas systrar Sally och Lilly med. Under alla dessa resor så lärde mamma och pappa känna Elin och Tage i Vuonatjviken och började hyra stuga av dem.
Sista gången mamma var där var 2010. Hon pratade ofta hur avkopplande det var att komma dit. Hon kunde inte förstå oss barn som reste till varmare länder när det var så fint här hemma.
Mamma var fantastisk på att laga god husmanskost. Hon gjorde alltid mycket mat så att det skulle räcka, det fick inte ta slut och alla fick med sig matlådor hem.
En sak som mamma sa, var hur viktigt det var att hålla ihop syskonskaran, ingen var förmer än någon annan. Det är något som hennes mor Ebba lärde henne.
2015 blev mamma änka. Hon sörjde pappa länge och hennes egen hälsa började också vackla. Trots stöttning från oss barn och hemtjänst så orkade hon inte längre sköta sitt hem och sig själv. Våren 2018 flyttade hon till Berggården i Piteå, där hon fick jättefin omsorg och blev pigg och glad under vintern och våren. Hon tyckte mycket om att prata gamla minnen och gjorde det ofta med bror Östen som ofta hälsade på hos mamma.
Mamma insjuknade hastigt men fick somna in lugnt och stilla omgiven av sina barn.
Det enda som är bättre än att haft henne som mamma är att hennes barnbarn fått ha henne som farmor. Hon höll våra händer när vi var barn men hon håller vårt hjärta för alltid.