Ute i naturen, gärna med bärhinken i handen eller med slalomskidorna på. Där trivdes Lena Josborg allra bäst. Trots att hon levde med en medfödd sjukdom som begränsade henne lyckades hon hitta sätt att hantera den. Det gjorde det möjligt för henne att bejaka sitt naturintresse och annat som lockade i livet. Sjukdomen var just en begränsning i Lenas liv, inte ett hinder.
Lena föddes 1951. Efter grundskolan i Älvsbyn gick hon en ettårig kontorsutbildning. Sedan började hon jobba som sekreterare hos Älvsbyns kommun, ett arbete som hon trivdes med och som hon tog sig an helhjärtat. Gemenskapen med arbetskamraterna betydde väldigt mycket för henne. Minnena från skidresan till Österrike som hon gjorde tillsammans med dem bar hon med sig som en skatt.
Sjukdomen som Lena levde med heter morbus Gaucher, eller Gauchers sjukdom. Hon var mycket engagerad i morbus Gaucher-föreningen, och satt under en tid i styrelsen för den. På sin övriga fritid var hon en flitig besökare på ABFs kurser, bland annat i meditation.
Lena var en eftertänksam person som tänkte först och handlade sen. Det starkaste minnet som jag bär med mig av Lena är hennes förmåga att lyssna. Hon reflekterade över saker som jag berättade, hon resonerade vidare, sa emot eller höll med. Jag minns att jag kände mig väldigt sedd av Lena när jag var barn. Hon var inte bara en faster utan också en vän.
Under sin sista tid var Lena svårt sjuk. Hon visade prov på en otrolig styrka under den tiden, men hon kämpade inte ensam. Hennes mamma Maj-Britt som alltid funnits som stöd för henne genom livet kämpade tillsammans med Lena. Dessutom fanns hennes fantastiska personliga assistenter från Inrekraft där. Alla vi i familjen är otroligt tacksamma för deras arbete med att vårda Lena under sista åren.