En älskad make, far, morfar och svärfar, Lars Korvi lämnar oss, den 29 mars för en som vi tror en bättre värld, i outsäglig sorg och saknad.
Döden, vår ständige följeslagare tog honom ifrån oss och vi kan ej längre höra hans trygga, varma stämma. Ej heller se hans klara milda ögon som genom livet vakat över oss. Aldrig mer kan vi krypa upp i hans trygga varma famn för att söka tröst och råd. Älskade make och far vi saknar honom.
Han var inte bara en älskad familjefar, utan även en skicklig och respekterad polisinspektör inom poliskåren i Piteå dit han kom 1959. Under åren som gick förkovrade han sig hela tiden. Han gick befälsutbildning i Stockholm, utbildade sig till besiktningsman, då trafiken och dess lagstiftning låg honom varmt om hjärtat. Sedan utbildades han till att köra utryckningsfordon i Västerås. All denna kunskap hade han glädje av i sitt yrkesutövande.
Han var inte bara duktig i sitt yrke, utan även vid ritbordet, vilket resulterade i två fastigheter, en i Piteå och en i Vidsel. Två vackra hem som han byggde i egen regi.
Hans yrkesverksamma bana började strax efter värnplikten då han sökte in vid tullen i Värmland och placerades vid Eda tullstation där han tjänstgjorde i två år. Där träffade han Ingegerd som senare skulle bli hans hustru. Inom tullen var förflyttningarna många efter gränsen och han tröttnade på att flacka omkring. Därför tog han beslutet att sluta och söka sig till polisen i Norrbotten. Förutsättningen var dock att Ingegerd följde med upp till Norrbotten och barndomshemmet i Tornedalen.
Så blev det, och en novemberdag 1952 stannade rälsbussen vid Lomkärrs järnvägsstation där hans bror Axel mötte upp med häst och släde. Under varma skinnfällar gick färden hem till den stora Tornedalsgården som lystes upp en kall måne. Han åkte till Luleå och landsfiskal Fjellner för att söka in vid polisen, han blev anställd och fick tjänstgöring i Boden, som då var Sveriges enda statliga poliskår. Året var 1953. I familjen som han värnade om och levde för fostrades fyra barn, som i sin tur skänkt oss åtta barnbarn och sex barnbarnsbarn. Han var vårt allt.
Om än det är länge sen och små vi var
Finns minnet av hans kramar alltid hos oss kvar.
Vår pappa han var och vårt stöd här i livet
Han fanns alltid där-ibland kanske ”tagen för givet ”
Rättvis, ärlig och trygg han var
Och på alla frågor han gav ett svar
Med glimten i ögat och skrattet på lur
Han ordnade allt och vi förstod inte hur
Den bäste av fäder han alltid har varit
Mån om oss alla, sett till att vi ej illa har farit
Det finns inte ord som vår saknad kan beskriva
Och hans kärlek till oss ingen någonsin kan betvivla
Tack för hans alltid så hjälpande hand
Så snar till hjälp, så fort den hann
Tack för all ömhet vi såg i hans blick
Tack för all hjälp vi av honom alltid fick
Han hade ett hjärta så innerligt gott
Tack för allt som vi av honom fått.
Älskade pappa vi saknar honom så!