Karl-Anders föddes i Glommersträsk och kom till Södra Sandträsk första gången med sin mamma Gerda redan som 1-åring. På grund av mammas giftermål med Johan Vikberg tillbringades skolåren i Glommersträsk. När styvfadern Johan dog flyttade Gerda (nu med tre små pojkar) till Södra Sandträsk för att arbeta som hembiträde hos Helmer Norberg. Gerda gifte 1947 om sig med Arvid Marklund. Via det äktenskapet fick Karl-Anders ytterligare tre småsyskon. Trots ålderskillnaden mellan syskonen i de olika kullarna hade man en stark familjegemenskap där Gerda var den naturliga mittpunkten.
Karl-Anders följde med Arvid på många arbeten exempelvis skogsarbete, tjärdalar och kolning, mellan avslutad skolgång och påbörjad militärtjänst. De båda kom mycket bra överens. Efter avslutad militärtjänstgöring började Karl-Anders arbeta åt Domänverket, med placering i trakterna runt Piteälven.
Karl-Anders hade känt Elvy Lidström från Södra Sandträsk i hela sitt liv, de började sällskapa 1953 och gifte sig 1960. I samband med giftermålet flyttade makarna till Forsnäs i Arjeplogs kommun. Dottern Maud föddes 1961. Flyttlasset gick från Forsnäs till Moskosel 1967 för att Maud skulle slippa bo på skolhem (något som Karl-Anders tog initiativ till). Under åren i Forsnäs och några år därefter körde han timmer med egen traktor åt Domänverket. Karl-Anders blev därefter Domänverket trogen hela sitt arbetsliv. Han trivdes bra, arbetskamraterna blev ett sammansvetsat gäng och älgjakten var alltid en höjdpunkt.
I samband med pensioneringen 1994 flyttade Karl-Anders och Elvy till Södra Sandträsk där de tog över hans föräldrahem. Barnbarnen; Linnea född 1986, Rickard född 1987 och Gabriella född 1990 berikade hans liv och blev en stor källa till glädje och stolthet.
Karl-Anders trivdes bäst när han fick vara fullt sysselsatt, och allra bäst trivdes han med att vara i skogen. Plocka bär var särskilt roligt och det blev många hinkar genom åren. Den sista hinken blev en hink blåbär som plockades den allra sista dagen av hans liv. Han fick förmånen att dö mitt i steget, full av kraft, något som tröstar oss nu när det är obegripligt tomt och tyst efter honom. Han fattas oss.