Vår mormor Karin Johansson, född Wallon, har avlidit i en ålder av 79 år.
Mormor föddes den 25 juli 1938 som nummer fyra i en barnaskara av tolv. Som liten och bland de äldre fick hon lära sig att hjälpa till med hemmet och hushållet och ta hand om de yngre syskonen. Redan i unga år väcktes Karins intresse för handarbete. Hon sydde kläder, stickade sockar och annan hemslöjd.
I unga år arbetade hon som kokerska och det var på den vägen som hon träffade morfar Ivar som hon senare gifte sig med. Mormor och morfar byggde hus i Hortlax och fick två barn, Roger och Anna. De byggde även en sommarstuga vid havet i Jävre där de spenderade hela somrar. Både i Hortlax och i stugan fanns en underbar trädgård som mormor fixade till så fint med sina gröna fingrar. På tidig vår planterade hon olika sorters frön och när sommaren kom planterades blommor, tomat- och gurkplantor ut i trädgården som prunkade av liv.
Mormor var väldigt mån om oss barnbarn. Hon hade inget körkort så hon och morfar kom alltid tillsammans när de hälsade på. När de kom hade hon alltid med sig något. Antingen någon liten sak, något ätbart eller ingredienser för att baka och laga mat. Mormor var väldigt arbetsam, hon höll alltid på med något, hennes händer gick i ett. Hon var väldigt pysslig och kreativ hittade alltid på saker att göra med oss, årliga pyssel- och pepparkaksbaksdagen var en stående inslag varje jul.
Mormor var en riktig allkonstnär, så bra på så mycket. Sydde tavlor, klänningar och kläder, virkade och stickade strumpor, vantar, och koftor. Vävde mattor, sydde lapptäcken, gjorde dockor av olika slag och egna tennarmband. Hon hade givandets gåva, mycket av det hon skapade gav hon bort till släkt och vänner. Många är vi som fått glädjas av hennes fina verk som hon skapat. Matlagning och bakning var ett stort intresse såsom bärplockning. Vi minns hennes goda mjukkakor som bakades i bagarstugan och de goda blåbärskakorna som gjordes på löpande band efter den första blåbärsplockningen.
Mormor hade sin tro på Gud och genom det har vi hoppet om att hon nu är trygg och har det bra i himlen där hon nu fått träffa morfar.
Vi ses i himlen!