Vår kära mamma Irma Vesterlund lämnade oss för alltid söndag kväll den nionde augusti, vid den vackraste av solnedgångar, omgiven av barn och barnbarn. Det blev bara fem månader efter att vår pappa Lars avlidit. Sorgen och saknaden efter honom gjorde att hennes liv förkortades även om hon också hade andra krämpor sista åren som gjorde livet tyngre. Sedan 2014 bodde de på Norrgårdens äldreboende i Norrfjärden.
Mamma föddes som andra barnet till Hanna och Albin Berglund i Rosvik, den 26 september 1931. Hon var liten och svag vid födseln så därför tillkallades prästen och hon blev döpt samma dag till Irma Maria. Morfar var byggnadsarbetare och jobbade oftast i Luleå och var då borta hela veckorna. Han var händig och kvar efter honom finns möbler som han snickrat samt ett litet dockvagn han gjorde till mamma när hon var liten. Mormor skötte fjällkorna i den lilla ladugården. När mamma skulle fylla 12 år och brodern Alvar var 14 så avled morfar. Detta var ett hårt slag för familjen. Mormor fortsatte med ladugården och det lilla jordbruket till mitten på 60-talet. Mormor tog också hand om en liten pojke i början på 50-talet, Erik, som växte upp hos dem till vuxen ålder.
Mamma fick naturligt nog hjälpa till med de sysslor som fanns på gården. Bland annat hade de en fäbodstuga vid Rosviks fäbodar och där tillbringades delar av sommaren då man flyttade ut för att slå hö och ta korna på sommarbete. Hon berättade med en rysning om slåttern på ”Djöreänge” då tuvorna gungade där de for fram och hämtade hö. På senare år då vi var barn skurades alltid fäbodstugan upp och vi bodde i stugan några dagar då och då under somrarna.
Mamma slutade skolan efter sjunde klass och började arbeta utanför hemmet. Först som hemhjälp i några familjer och därefter i matbespisningen i Rosviks skola. Hon gick också på Grans lanthushållsskola något år.
1960 träffade hon Lars Vesterlund från Kälen, Hemmingsmark. De gifte sig året därpå och flyttade till pappas barndomshem. De fick oss tre döttrar och så småningom sex barnbarn. Mamma var hemmafru medan vi var små och fanns alltid hemma när vi kom hem från skolan. Hon tog också hand om ladugården när de började om med korna under 70-talet. Sista åren innan pensioneringen arbetade hon som lokalvårdare på Samhall i Öjebyn.
Släkten betydde mycket för mamma. Hennes mostrar, morbröder, farbröder, fastrar och alla kusiner var ofta i hennes tankar. Svartvita foton finns på otaliga middagar som hölls hos mormor. Barndomskamraterna i grannskapet var också viktiga. Hon var väldigt duktig med att hålla kontakten både via telefon och besök.
Handarbete och vävning var ett av hennes stora intressen. Likaså tyckte hon om blommor, och hon brukade dra upp plantor på våren till blomrabatterna på gården. Mamma och pappa ägde en kyrkstuga i Öjebyn och man tillbringade gärna kyrkhelgerna i den. Barnbarnen betydde mycket för henne och de älskade hennes småplättar och hembakade bullar. Hon ägnade stor omsorg om oss och vi saknar hennes dagliga telefonsamtal och de mysiga stunderna i sommarstugan i Kälen som man flyttade ut till varje sommar. Hon ville att helgerna skulle vara speciella med god mat, gott fikabröd och pyntat efter vilken högtid på året det var och hon sparade inte på krafterna utan var hela tiden beredd axla de evigt återkommande hushållsbestyren.
Vår arbetsamma mamma och mormor har nu lagt sig till ro. Vi unnar henne vilan men saknaden är stor.