Min älskade mor, Inger Bergström, min ängel lämnade mig torsdagen den 21 oktober. Med hennes hand i min somnade hon in så stilla, En plågad och trött själ fick äntligen ro.
Jag tillägnar min mor följande rader: Döden betyder ingenting, jag vet att hon bara dragit sig tillbaka till ett annat rum. jag är jag, och hon är hon. Allt vi var för varandra är vi fortfarande.
Jag skall tala till henne, som jag alltid brukat göra, hålla sorgen borta från min röst, skratta tillsammans med henne, som vi alltid brukade.
Jag skall alltid låta hennes namn vara en del av min vardag. Jag ska vara med henne, le med henne, be för henne.
Livet betyder detsamma, ingenting har skett som förändrar det. Livet går vidare, för att det måste gå vidare. Döden är ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap.
Jag kommer aldrig att sluta tänka på min mamma. Jag kan inte se henne, men hon lever hela tiden i min själ och i mitt hjärta. jag vet att hon väntar på mig under en tid, någonstans mycket nära.
Allt är bra. Jag älskar henne.