Vår mamma har gått bort. Det känns obeskrivligt att förstå. För ett halvår sedan var hon aktiv och levnadsglad, men under våren tog en elakartad cancer överhand och efter ett hastigt sjukdomsförlopp somnade mamma in.
Mamma föddes och växte upp i finska Tornedalen, i en by norr om Pello och var äldst av två syskon. Mormor och morfar drev ett litet gästgiveri och hade en ladugård med några djur. Morfar deltog i det andra världskriget och mamma och mormor fick, i slutet av kriget, evakueras till den svenska sidan, tillsammans med tusentals finländare och deras boskap. När tyskarna sedan drog tillbaka sina styrkor brände de ner hela byar på sin väg. Med stor sorg fick de evakuerade beskåda detta.
Som tonåring gick mamma i skolan i Pello och därefter väntade realskolan i Rovaniemi. Hon träffade sin blivande man, Martin Sandkvist från Rosvik, när han jobbade i Finland, åt ASSI.
De gifte sig, flyttade till Piteå, fick oss döttrar och byggde därefter hus på Nygatan i Annelund och en stuga på Renön. Mamma fick jobb som kontorist på ASSI och senare på Piteå lasarett, som lönekanslist, fram till pensioneringen.
Mamma levde ett väldigt aktivt liv, hon var kreativ och hade ett estetiskt sinne. Detta uttrycktes genom broderier, sömnad, avancerad stickning med stickmaskin, keramik, möbelrenoveringar och trädgårdsarbete. Hon var noggrann och brann för det hon gjorde. Bland annat skapade hon egna klädmönster och deltog ett år i designtävlingen Guldknappen som anordnas av Damernas Värld. Hon var mycket praktiskt lagd och tekniskt kunnig och hade ett utmärkt ordningssinne som ofta ledde till genomtänkta lösningar.
Mamma var dessutom genuint sportintresserad. Det var hon som fick oss att upptäcka löpglädjen runt Grisberget, innan pappa tog vid. Senare följde hon oss ofta på friidrottstävlingar, både i och utanför Sverige. Konståkning var en sport hon älskade att se och när vi var små kunde hon väcka oss mitt i natten så vi fick se tävlingar på TV. Hon brann dock mest för skidåkning och hockey.
Mammas liv innehöll många stunder av glädje med oss och våra barn, men också tuffa utmaningar med astma och cancer. Fastän sjukdomarna krävde många anpassningar, operationer och strålning, klagade hon inte. Hon ville inte förknippas med sjukdomar utan försökte leva ett så aktivt liv som möjligt. Detta märktes främst genom hennes trädgårdsskötsel, promenader och många resor till en av oss döttrar i USA.
Mamma har format oss till de vi är och visat oss hur man kan bekämpa motgångar. Vi är tacksamma över allt hon gjorde för oss och våra familjer och den tid vi fick tillsammans.