Gunnar Lahti

Gunnar Lahti

Gunnar Lahti

Foto: Fotograf saknas!

Dödsfall2014-12-04 06:00

Gunnar Lahti föddes i Pallakka i Tornedalen 1929 men växte upp i Kukasjärvi där hans mamma Hellin Lahti född Erkki var lärarinna. Hon härstammade från en bondesläkt från Ruskula, medan fadern Karl Lahti tillhörde en smedsläkt. Gunnars modersmål var finska, och svenska lärde han sig först när han började skolan. Efter avslutad skolgång i början av krigsåren bestämde hans far att han skulle börja i smedjan. Så småningom ledde detta till att han flyttade till Övertorneå där även hans farfar och farbror Felix var verksamma som smeder. Dessa började så småningom ta emot bilar för reparation, och därmed grundlades Gunnars brinnande bilintresse, som under hans senare år yttrade sig i en passion för Formel-ett tävlingar som han följde på TV. I Övertorneå lärde han tidigt känna sin blivande fru Mai Hagmarken och de gifte sig redan 1950. Med tiden skaffade de sex barn. Gunnar inledde en bana som bilreparatör och hamnade efter mellanspel i Murjek och Luleå, i Piteå 1956. Två år senare flyttade han till Djupviken, där han bodde fram till sin död, drygt ett halvsekel senare.

Gunnar var en framstående och eftersökt bilreparatör och verkade som verkmästare fram till mitten av sjuttio-talet när han fick arbete vid ASSI, från vilket han pensionerades i början av 90-talet. Hans enastående tekniska skicklighet, som givetvis inte var begränsad till bilmekanik, är allmänt omvittnad. Hur många vänner och bekanta fick inte åtnjuta frukterna av hans vidunderliga handlag därvidlag? Han reparerade villigt gamla maskiner, gräsklippare, tvättmaskiner, TV-apparater, ja allt möjligt mekaniskt som kom i hans väg. Bland ungdomar i grannskapet sades det allmänt 'Gå till Gugge han fixar det alltid'. När han hade blivit nästan blind kunde han laga ett armbandsur trevande med fingertopparna och med endast en hovtång som redskap. Det verkade alltid så enkelt, närmast magiskt, som en handpåläggning, när han var i farten. Och aldrig var det en fråga om att ta betalt. Det var ju så enkelt. Händighet har föga med fingerfärdighet att göra, och i Gunnars fall rörde det sig framför allt om teoretisk förståelse. Med detta menas att innan han gjorde något tänkte han noga igenom vad som skulle göras, han ville ha klart för sig hur saker och ting fungerade och hängde ihop. Först när han hade det helt klart för sig skred han till verket. Något oöverlagt ville han absolut inte göra.

Han var knappast vad man menar med bokligt bildad, ej heller speciellt verbal utan tystlåten och eftertänksam. Detta betyder inte att han inte kunde roa sig med ordlekar och berätta fängslande när andan föll på, men då alltid på tu man hand. Framför allt pladdrade han inte, när han sade något var det genomtänkt och värdigt. Han var klartänkt in i det sista och det var alltid ett nöje att konversera med honom ty han hade ett skarpt intellekt utan att egentligen vara medveten om det, och därmed förhävde han sig aldrig utan var blygsam och alltid mån om att inte ställa till besvär eller att ta plats.

Han efterlämnar hustru, fyra överlevande barn, sex barnbarn och två mågar.

In memoriam

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!