Eskil Öhman, Sjulsmark, har avlidit i en ålder av 79 år. Han föddes som tredje barn av fyra. Föräldrarna Theresia och Nils Öhman var jordbrukare på "Långslättan" i Sjulsmark och Eskil började tidigt att hjälpa till i arbetet på gården med bland annat mjölkning och traktorkörning och han blev den som senare övertog föräldrahemmet.
Efter militärtjänst 1960 åkte Eskil som soldat i FN-tjänst, först till Gaza men kom senare att förflyttas till Kongo i samband med Kongokrisen. Glädjen i familjen var stor när han oskadd återvände från tjänstgöringen.
Därefter startade han sitt grävmaskinsföretag, där hela länet blev hans arbetsplats ända fram till pensioneringen.
På en "pjäxdans" i Moskosel träffade han sin Karin och de fick två fina pojkar tillsammans, Andreas och Jonas. Eskil tyckte om att träna, att åka längdskidor och vistas ute i naturen. Han och Karin åkte med sina söner på otaliga skidtävlingar i många, många år.
Han var en glad och positiv person och fick många vänner genom arbetet, skidåkningen och kyrkokören. Eskil gillade musik, som ung spelade han både orgel och klarinett, och otaliga kvällar kom hans kompisar och det "jammades" långt in på natten. Senare i livet blev han medlem i kyrkokören i Norrfjärden och även en tid i Piteå manskör. Han trivdes verkligen med att sjunga i kör!
För cirka 25 år sedan berättade Eskil att han int ekunde springa som förut, att fötterna/benen inte lydde, men ha fick sin diagnos – Kennedys syndrom – långt senare. Trots att sjukdomen tog fler och fler funktioner från honom var han alltid positiv, intresserad av att lära känna nya människor, alltid öppen och nyfiken. Eskil beklagade sig aldrig, han var tacksam och berömde sin kära Karin som alltid hjälpte honom. Han fick somna in efter några dagar på sjukhus.
Jag känner stor sorg och saknad att han är borta. Må han vila i frid, fri från sjukdom och oro. Jag tackar Gud för att Eskil var min stirebror.