Eivor Lidström, född Lönnberg, Strömnäs, har avlidit i en ålder av 84 år.
Eivor var äldst i en syskonskara på tre, till Sonja och Egon Lönnberg, Degeränget. Hon blev den sista i syskonlänken.
När Eivor var i tonåren flyttade familjen till Västergatan i centrala Piteå.
Eivors mamma ville gärna att hon skulle utbilda sig till lärare, men Eivor ville annorlunda och sökte in på sjuksköterskeskolan i Boden. Hon kom sedan att arbeta inom vården hela sitt arbetsliv.
Förutom kortare sejourer som skolsköterska i Hortlax och klinikföreståndare på Piteå lasarett, har hon uteslutande arbetat på kirurgmottagningen, där hon var känd som syster Eivor.
Redan på sjuksköterskeskolan visade hon på oräddhet och handlingskraft, då hon jagade en blottare med paraply, och hon fortsatte genom livet på samma sätt. Hon var tuff och backade inte för att säga sin mening, vare sig det var överordnade eller landstingspolitiker. I jobbet på kirurgmottagningen fick hon också hantera patienter som inte alltid var så medgörliga, och bland annat blev hon vid ett tillfälle knivskuren av en överförfriskad patient.
Hon har alltid varit omhändertagande, och när någon i familjen eller granne blev sjuk, var det Eivor man i första hand kontaktade innan man ringde lasarettet.
1959 gifte Eivor sig med Ivar Lidström från Öjebyn, och 1962 flyttade de in i sitt nybyggda hus på Strömnäs – hon hade valt tomten så att hon skulle ha nära till sitt jobb på lasarettet. På Strömnäs kom hon att bo fram till ett år innan sin död.
När maken blev sjuk skötte Eivor honom, så han fick sin sista önskan, att få dö hemma, uppfylld.
När hennes föräldrar blev gamla, hjälpte hon till att sköta dem, liksom hennes faster. Hon missade aldrig en födelsedag, och älskade att bjuda på middagar och kalas.
Hon var mäkta stolt när hon blev farmor, och ställde alltid upp som barnvakt. Hon fanns där efter dagis och skola, och hon tog med barnbarnen på massor av spännande äventyr.
En plats som betydde mycket för henne var Svarthälla där hennes farfar byggde en stuga under första världskriget. Första gången hon var på Svarthälla var i mitten av 1940-talet, och dit återvände hon varje sommar. Det var hennes paradis på jorden.
Närmast anhöriga är barnen med familjer.