Edvin Sandberg, Rosvik, har avlidit i en ålder av 86 år.
Han föddes i Rosvik och var byn trogen i alla år.
Edvin Sandbergbörjade arbeta med flottningen och i skogen i unga år, för att sedan följa med sin far Emil och lära sig till byggnadssnickare. Under 1950-talet förtjänade han sitt levebröd på olika byggarbetsplatser i Luleå. När vatten-och avloppsledningsnätet skulle byggas i Rosvik fanns Edvin Sandberg med i arbetslaget.
Under 1960-talet utbildade sig Sandberg till yrkeslärare och fick anställning vid yrkesskolan i Rosvik, det som idag är brottningslokalen i byn. Därefter blev det en anställning hos AMU center i Bergsviken och sedermera som lärare vid Strömbackaskolans byggprogram, där han arbetade fram till pensionen.
Edvin Sandberg har varit aktiv i föreningslivet och haft varierande politiska uppdrag. Han var medlem i Socialdemokraterna och under en period invald i kyrkofullmäktige samt hade tidigare uppdrag i taxeringsnämnden.
Genom åren engagerade sig Edvin Sandberg i Skoterklubben, Jaktvårdsområdet och Rosviks IK. Det blev såväl styrelsearbete, som ett antal ideella arbetsinsatser i de olika föreningarna. Längdskidåkningen och skidsektionen inom RIK var ett stort intresse i många år. Allt från att valla sina egna och andras skidor hemma i sitt garage, till att preparera skidspår och vara delaktig tävlingsarrangör under skidsäsongen.
Sandberg deltog i många längskidtävlingar genom åren bland annat Fäbodaloppet, Andörjan och klassikern Vasaloppet.
Han var friluftmänniskan, som ville vistas ute i naturen, vare sig det rörde sig om arbete eller fritid, att sköta sin skog och mark eller fisket och jakten. Fisket och jakten började i unga år och fortsatte att vara ett stort intresse genom hela livet. Nätfiske efter sik på vår och höst, kastspöfiske efter ädelfisk i älvarna i Tornedalen och pimpelfiske på vinterisen. I många år tjärades och sjösattes den gamla träekan i Holsträsket, där han lockat till sig ett antal regnbågar.
Edvin Sandberg träffade sin fru Ruth 1956 och gifte sig i januari 1957, mitt under Suezkrisen och bröllopsgästerna drabbades av den bensinransonering som rådde då.
Under de första åren bodde den unga familjen i en lägenhet i föräldrahemmet. Han byggde själv sitt hus inne i byn och 1966 flyttade familjen Sandberg in på Båtvägen, som då utökats med en dotter och son. 1995 gick flytten tillbaka till det renoverade föräldrahemmet; Jåongården, där han levt och verkat med sin Ruth fram till dess ålder och sjukdom avslutade hans levnadsdagar.