En dryg månad har gått sen Doris lämnade jordelivet och lämnade ett stort tomrum efter sig. Livet blir aldrig detsamma. Men efter avsked i Hortlax kyrka och minnesstunden som präglade vilken person Doris varit och vad hon levt för. Saknaden och sorgen fanns och finns. Att få prägla och minnas ett livsverk som barn och barnbarn ville minnas sin mor, mormor och farmor. Vi minns ju också Doris som en stillsam och gästvänlig person, hon bjöd på sig själv. Det blev fest i hemmet, sommarstugan, bärskogen och inte minst med kaffekorgen.
Viktor fick också vara ett stort stöd när Doris drabbades av sjukdom. Ett gott samförstånd där han försökte vara henne till hjälp ändå in till slutet. Minnen som satt ett ljust liv tillsammans.