Vår morfar Curt Lindberg har gått ur tiden och lämnar ett stort tomrum efter sig. Vi bär med oss många minnen.
Han kunde, när vi var små, roat fråga om vi druckit ”fnittervälling” då vi kusiner skrattade ohejdat till något mest troligt ganska trivialt – så där som barn ibland gör.
Han hade alltid själv nära till skratt, alltid någon anekdot som han gärna delade med sig av med stor inlevelse. Som barn förstod man kanske inte alltid poängen, men hans hjärtliga skratt smittade.
Morfar var alltid mån om att vi skulle klä oss ordentligt när vi skulle vara ute och vara försiktiga så vi inte gjorde oss illa. Han kunde gärna göra ett särskilt besök för att önska ”lycksam resa” om han visste att vi skulle åka bort. Han ville gärna uppmärksamma oss och dela med sig av allt det fina vi kunde uppleva i naturen runt omkring oss med både syn och hörsel. Alltid villig att hjälpa till där det behövdes, inte sen med att kunna ge ett handtag.
Vi tänker på soliga sommardagar i Sörbyn. En blomstrande trädgård, fika ute, rosa rosor och vackra dahlior i olika färger. Morfar leendes i stövlar och snickarbyxor med ett trädgårdsredskap i högsta hugg. Eller sittandes i skuggan på ”Sörret” med en kaffekopp.
Så mycket visa ord och så många glada och fina minnen som vi nu bär med oss. Himlen måste ha blivit en extra vacker plats nu när den fått en riktig trädgårdsmästare. Men vi saknar honom här. På återseende.