Vår kära pappa, farfar och make Börje Lund somnade in den 20 februari 2018. Han blev 85 år gammal. Närmast sörjande är hustrun Birgit Lund och de båda sönerna med familjer.
Börje växte upp i den norrbottniska Roknäs där han efter avslutad grundskola började arbeta på faderns IC-mack. Efter ett kort uppehåll i Luleå flyttade han 1959 söderut till byn Ånäset. En plats där han träffade sin blivande hustru och livskamrat Birgit och kom att leva hela sitt resterande liv. Börje och Birgit gifte sig 1961.
Intresset för jakt och fiske väcktes tidigt, vilket kom att forma stora delar av Börjes liv. Konsten att sitta tyst på ett bitande kallt älgpass behärskade han till fulländning. För stilla sitter man om en familj med blåmesar bestämmer sig för att den här ”älgjägarstatyns” vapen och hatt ska vi slå oss ner på. Likaså uttryckte vi andra hobbyfiskare alltid förundran över hur han med ett aldrig sviktande tålamod kunde borra ännu ett hål i isen på någon av Arjeplogsfjällens många rödingsjöar, i stunder då andra för länge sedan hade gett upp. Många älgar och rödingar blev det också under årens lopp för Börje. Särskilt minns vi den uppsluppet överlyckliga rösten på ”farsgubben” som just skjutit dubble` på skoveltjurar, eller den detaljrika berättelsen om hur det gick till att dra upp storrödingen ur Lutaures mörka djup.
Som näst äldst, i en syskonskara på fyra, fick Börje aldrig möjligheten att studera vidare på gymnasium eller högskola. Hans dröm var att bli byggnadsingenjör. Nu blev det aldrig några studier för honom, istället fick livet bli till den skola som utvecklade honom till en person med en minst sagt mångsidig kompetens. Hus blev ändå byggda och lägenheter renoverade även utan formell utbildning. Ett starkt och bestående minne av Börje är att han antingen planerade eller genomförde något slags hantverksarbete. Speciellt så efter hans pensionering. Bygget av ”nystugan” och utbyggnaden av ”gammstugan” är två exempel på projekt som vi alla har så mycket glädje av. Och helt säkert så, också för de generationer som ska komma. Många försöker under sin levnad uträtta saker som gör dem odödliga. Börje såg inte livets mening på detta sätt. Han byggde stugorna för oss! I namn av rättvisa och för att alla i familjen skulle trivas och kunna samlas nere vid havet.
Vi minns slutligen Börje för hans aldrig sinande stöd och allomfattande engagemang för sin familj, och de vänner som vi omgav oss med. Ett välkomnande hem med öppna dörrar tillsammans med en stor generositet var viktigt för honom. Det är aldrig försent att ringa om hämtning, brukade han säga när jag och min bror gav oss ut i tonårsvimlet. Han var såklart orolig för att något skulle hända, och hemkomsten gick alltid via vägen förbi föräldrarnas sovrum. Nu är orons tid förbi och en annan har tagit vid. För pappa var skogen, fjället och havet den plats som gav vila, näring och livsluft. Låt oss hoppas att han får ro när nu när resan går mot de nya jaktmarkernas och fiskevattnens horisont.