Min pappa var en man, en människa som i hjärtat var en person som höll ordet jämliket, solidaritet och demokrati högt. Hans höga värderingar var inte bara i prat utan mer ofta i handling. I diskussioner som kunde vara stenhårda och långa men framförallt i mötet och bemötandet av andra människor fanns en ödmjukhet och respekt för vad andra bar med sig.
Han var även i hjärtat en sann feminist och det är tack vare det som jag har med mig att jag och alla kvinnor är lika mycket värda, kan göra saker lika bra och har rätt till lika mycket som en man. Det kan låta självklart och som många av oss vet är det inte så.
Vad som har präglat min pappas liv och närvaron runt honom är humor, bus och upptåg. Listan skulle bli oändligt lång om jag räknade upp alla upptåg som jag vet om.
Som exempel tänker jag på skattjakter på Fingermanholmen, stanna en främmande person och fråga efter en omöjlig adress, palla äpplen, telefonbus med våra släktingar och med andras också om viljan fanns i sällskapet.
Han var bra på att filura och att göra det oväntade och överraska. Förmågan att göra vardagssysslor till en spännande lek som att göra rosa plättar med initialer i tillsammans med barnbarnen.
Pappa var min och mina barns största fan. I allt jag och barnen tog oss för fanns han alltid där och supportade. Han har deltagit i bågskytteträning, fotboll, dansföreställningar, hundutställningar, hundtävlingar och balkongbygge. Det behövdes bara ett telefonsamtal så släppte han det han hade för händerna och kom hjälpte oss.
Trots att han i cirka 30 års tid haft besvär med hälsan är det inte något som har stoppat honom.
Han ville omge sig med människor som hade annat på agendan än sjukdom.
"Jag tänker leva medan jag finns" sa han när jag bad honom att inte alltid söka gränsen för sin förmåga. Att leva i nuet , se framåt, planera för stordåd och samtidigt vara pessimist så var han min pappa. Tack för att han var han.