Nu har änglarna knackat på och hämtat en av de finaste och snällaste människorna vi har haft turen att ha i våra liv. Älskade Arne har fått somna in och efter sig har han lämnat ett stort tomrum. Arne har förgyllt våra och framför allt farmor/mormors liv. När vi nu tillsammans samlar tankarna så har vi många fina minnen att berätta för varandra.
Främst av allt så är det den självklara känslan av att han alltid varit med och på plats genom vår uppväxt. Han var alltid med på alla bullriga och högljudda födelsedagar, julaftnar, släktträffar och vid köksbordet över en fika eller en bit mat. Vi har alltid sett det som en självklarhet att Arne varit med oss och uppskattat att han varit en del av oss. Arne med sin snälla, varma, lite lågmälda framtoning som alltid bjöd på ett leende och tog sig tid att lyssna.
Vi minns hans berättelser om sin uppväxt och det fascinerande liv han levt. Vi fick höra berättelser om det hårda arbete han utförde med nybrytning av odlingsmark, arbetet i skogen och som maskinist av dåtidens bandtraktorer. Vi minns hans berättelser om sin första kalla husvagn som var hans bostad under arbetsveckan. Vi minns hans och farmors fisketurer som ibland blev riktiga äventyr med man överbord och övernattningar i bilen längs färden. Vi minns och har kvar många av de alster han skapat med sina händer i sitt snickeri. Dessa ägodelar vårdar vi nu ömt och vill gärna lämna vidare till våra egna barn. Med hans snickerier vill vi även berätta för våra barn om hur han var, hur han växte upp och hur glada vi är över att han och farmor/mormor träffades så vi fick växa upp med honom. Det känns varmt att minnas hur mycket han tyckte om våra barn. Hur glad han blev av deras besök och hur glada de blev av att få träffa honom. Det var något visst med att få se våra små barn leka med Arne. Den stora åldersskillnaden var inget hinder då de hade barnasinnet gemensamt.
Slutligen minns vi även hur Arne tillsammans med farmor/mormor var en mycket bra förebild då det gäller relationer. Kärleken mellan dem var alltid så tydlig och det syntes alltid hur mycket de höll av varandra. Det var så tydligt att han var farmors/mormors stora trygghet och klippa genom åren. Den uppgiften kan ingen av oss axla och bära på samma sätt som han gjort men tillsammans ska vi göra vårt bästa.
Arne; i minnet lever han.
Hans finns alltid kvar
I minnet vi ser dig precis som han var.
Genom våra minnen finns Arne kvar här hos oss. Nu och i framtiden.