”Låset” har genom åren lockat en och annan att för främmande makts räkning tar reda på vad som hände i och kring fästningsverket i Norrbotten.
Genom åren har också en del spionhistorier rullats upp för allmänheten, flera med intresset riktat mot försvarsanläggningarna i norr.
Göra iakttagelser
Stort utrymme i tidningarna fick en spionhistoria som utspelades för snart 100 år sedan, med en dansk reservlöjtnant, Aage Baldvin Fredriksen, inblandad. Domare i målet var brottmålsdomaren och senare borgmästaren i Piteå, David Markström. Ett mål där dom i målet föll i mars 1914.
Åklagaren, kronofogde Falk, upprepade under rättegången, som utförligt refererades i pressen, anklagelserna om spioneri. Försvarsadvokaten, stadsfogde Bexell, bestred anklagelserna.
Under rättegången satt den danske löjtnanten i länsfängelset i Luleå.
Löjtnanten uppgavs vara rekryterad av en herr Hampen - alias major Jörgensen - i rysk tjänst. Där Fredriksen agerade som underagent, med uppgift att ta reda på mer om Bodens fästning. Fredriksen sades vara värvad för att, för Rysslands räkning, göra iakttagelser och föra anteckningar.
Boden, en mycket viktig järnvägsknut för malmbanan, låg strategiskt nära Finland som vid sekelskiftet var ryskt storfurstendöme.
Kartläggning
Löjtnant Fredriksens uppgift var, enligt åtalet, att försöka komma längst in i de inre kretsarna, kartlägga fästningen och dess aktiviteter.
Det var en del häpnadsväckande berättelser som cirkulerade kring spionen. Berättelser som tätnade genom de berättelser vittnen avgav. Det handlade om märkliga besök på olagliga platser och mystiska brev.
Fredriksen var en skuldsatt bankdirektör. Ryske spionagenten Hampus visste att Fredriksen, löjtnant i fästningsartilleriet, behövde pengar. De fick kontakt med varandra och Hampus lovade låna Fredriksen pengar för att klara skuldbördan.
Löjtnantens fru var fullt övertygad om att hennes make inte bedrev spioneri, men om så var fallet, att han låtit sig lockas till uppdraget på grund av ekonomiska svårigheter.
Misstankarna började växa mot löjtnanten vilken under en längre tid befann sig i Bodenområdet.
Spaningarna intensifierades mot Fredriksen. Till slut uppgavs det finnas så pass många bevis att han häktades.
Kamouflerade resor
Under rättegången var det många vittnen som rapporterade om spionens agerande. De flesta vittnen var på ett eller annat sätt knutna till försvarsanläggningen. De hade sett en mansperson, ibland tillsammans med en kvinna, vara sysselsatt med kartläggning. Uppgifterna verkar av referaten att döma ha varit aningen vaga, om det verkligen var Fredriksen eller inte. Några vittnen kunde gå ed på att det var den danske löjtnanten.
Det berättades att spionen under sina turer var iklädd kavaj, kostym och en slokhatt neddragen över pannan. I andra fall att personen var iförd en sportmössa, sportkostym, kavaj med skärp om livet, knäbyxor och lindor kring benen.
Klarlagt var att Fredriksen, och hans hustru, en tid var bosatt i Hotell Gille i Boden. Enligt hotellinnehavaren hade paret uppträtt ”stillsamt och vistats mycket på sitt rum”. I Boden skulle makarna också ha tagit emot mycket post och även handskats mycket med papper.
Det framfördes under rättegången undringar varför makarna vistades så länge i Boden, utan att ha anställning,och att paret gjort en del ”kamouflerade resor” i Bodenområdet.
Spionen Fredriksen uppgavs ha visat intresse för bland annat Mjösjöfortet, Gammelängsfortet, befunnit sig i terrängen mellan Hednorets järnvägsstion och Rödbergsfortet, betraktat fästningsanläggningarna och också, enligt vittnen, ” verkat ha riktat kameran mot fästningsbergen”, befunnit sig med häst och släde vid Degerbergsfortet, observerats nattetid i terrängen, setts göra anteckningar sittande i en båt samt åsett skjutningar från fästningen.
Varningsskott
Vid ett tillfälle, hösten 1913, hade en patrullerande volontär vid Södra Åbergsfortet sett en mystisk man lämna området varvid det skjutits varningsskott.
Juldagen 1913 rapporterades också om en skidförsedd person som varit synlig i terrängen kring forten,sysselsatt med fotografering. Trots efterspaningar kunde inte personen återfinnas.
Det kom även uppgifter från Danmark att Fredriksen där tidigare observerats för att på ett misstänkt sätt ha färdats kring olika fästningar. Det antogs att han gjorde uppmätningar.
Fredriksen nekade hela tiden till gärningen.
Fotografi
I det material som togs i beslag hos Fredriksen fanns ett fotografi från ett landskap. Vilket landskap det var blev aldrig klarlagt.
När misstankar fanns om en spion i Bodenområdet väcktes för övrigt också frågan om en förstärkning av säkerhetstjänsten.
När domen föll mot Fredriksen, som dömdes för spioneri mot bland annat Bodens fästning och för det fick straffarbete i två år och sex månader, uppgavs ”hustrun ha blivit mycket upprörd över den hårda domen”.
Löjtnanten tyckte att ”rätten dömt honom så strängt trots hans nekande”.
”Spionchefen” Hampus flyttade till S:t Petersburg. På ryska legationen upplystes att Hampus hörde till de ryska undersåtar som alltid var i besittning av en sorts generellt pass som tillförsäkrade honom fri passage utan alla passet behövde på något sätt visiteras.