Hans allmänna intresse för "vilka är vi", "varför har vi blivit så här" har fört honom långt in på släktforskarspåren. Eriksson påpekade att för honom bestod inte släktforskning enbart av att fylla i olika datum i personernas liv, nej, han vill ha mera än så, han vill ha kontext.
En dag ställde Lasse
Eriksson sig frågan "Har jag köpt det här bordet?" Sedan följde en rad frågor "Bor jag i det här huset?", "Vet mina barn vem jag är? "Vem är du?" frågade han en dag sin hustru. Vilka är mina barns stamfäder?
Boken om Gerda
Dessa existentiella frågor ledde till att han började utforska sin frus släkt. Med tiden ledde det hela fram till en bok med titeln "Boken om Gerda", en dokumentation om hustruns släkt. I boken berättar Eriksson om sina tankar under arbetets gång. Forskandet om Gerda Östbergs öden och äventyr kantades av en lång rad närmast burleska förvecklingar, vilka han på ett roande och pratglatt sätt delgav släktforskarna i Arvidsjaur vid en träff på biblioteket. En brevsamling som låg på vinden gav de första pusselbitarna. Med hjälp av den kunde han nästan följa med vad som hände Gerda Östberg dag för dag. Huvudpersonen Gerda visade sig vara den första kvinnan som disputerade för doktorsgraden vid ett svenskt universitet.
Makabra detaljer
Undan för undan lyckades Eriksson samla detaljer om Gerda och hennes liv, men även sätta in det i sitt rätta sammanhang; det dåtida universitetslivet i Uppsala med rätt makabra detaljer från bland annat dåtidens bordeller.Gerda blev förälskad i en 17 år äldre docent, hennes lärare. När Lasse Eriksson fann vissa brottsstycken blev han (och släkten) rätt förtvivlad, innan sakernas rätta ting kunde klargöras. Boken skall kanske främst ses som en skildring av ett kvinnoöde.
Dystra familjehändelser
Lasse Eriksson berättade även om mer dystra familjehändelser. En på sin tid mycket känd och aktad svensk person - han fick till och med efterträda den berömde Albert Einstein som professor på ett amerikansk universitet - hade en hemlighållen sämre sida. Den sidan doldes dock för hans samtida. Detaljerna vid skilsmässorättegången hemligstämplades. Nu har åren gått och ingen hade intresserat sig för fallet, sedan hemligstämpeln upphävts. Den förste som gjorde det var Lasse Eriksson. Han fick fram dossiern, ett tillslutet konvolut.- Det kändes på ett konstigt sätt att få sprätta upp det väl förslutna omslaget, uppgav Eriksson. När han sedan läste det hemligstämplade materialet framkom att den uppburne mannen hade varit en hustrumisshandlare. Glorian bleknade.
- Nu lär det finnas många män som fruktar för nedriga avslöjanden allt eftersom åren går och dagen närmar sig för att hemligstämpeln hävs, uppgav Eriksson. En del har redan gått ut och medgivit sina synder, allt i ett försök att mildra kommande nedsvärtning.
Lasse Eriksson berättade även om ett annat kvinnoöde, vilket han har beskrivit i sin bok "Boken om Sofi".
Nyttiga tips
Eriksson gav de närvarande släktforskarna en rad tips. Bland annat visade han en tabell i en av sina böcker. I den hade han satt in en persons liv efter en åldersaxel kombinerat med avgörande saker som inträffade i samhället under dessa levnadsår. Yttre händelser, både lokala och nationella, som påverkade de flesta som levde under dessa år. Med hjälp av dessa händelser kan nutida efterkommande släktingar skapa sig en bild av hur livet kunde vara för personen ifråga.Timmen med Lasse Eriksson var roande och gav upphov till en rad skratt bland publiken.