I centrum för handlingen står 13-åriga Inger som 1956 hittar sin mammas dagbok. Mamma Amanda dog i en olyckshändelse 1947, eller var det mord? Med hjälp av sin äldre bror Anders börjar Inger forska. De pratar med släkt och vänner och kommer familjehemligheten på spåren. Men är det deras pappa som är mördaren?
– Jag läser mycket deckare, men att jag skulle skriva en själv hade jag aldrig haft en tanke på, men sedan blev det så i alla fall. Men det är en deckare "light", säger Berit Ölund.
Boken utspelar sig både i Brännland, Hemmingsmark och Strömsborg.
– Att det blev just Brännland var för att jag och min sambo Östen Berglund gjorde en bilutflykt och hamnade i Brännland. Jag är väldigt dåligt på byarna här runtomkring, men han kan mycket och berättade om Brännland. Sedan körde vi vidare till Hemmingsmark och där tänkte jag att det måste ha funnits en affär en gång. Att det också utspelas i Strömsborg är för att jag har bott där i flera år, i just den lägenheten.
Efter mammans död får Inger en ny styvmor och en lillebror som man från början inte vet vem som är pappa till.
– Att det blev en flicka i 13-årsåldern är för att jag minns min egen realskoletid och de tankar jag hade då. Men alla personer i boken är någon ur min historia. Berättelsen är fiction, men jag har placerat den i byar som jag känner till och kan skriva om.
Hon har jobbat som lärare och alltid läst och skrivit, men författarskapet tog ordentlig fart då hon gick i pension.
– Mitt grundintresse är historia. Det jag egentligen tänkte var att "kan jag använda den här boken på något sätt i min undervisning?"Jag tror att många barn och unga i dag är väldigt historielösa.
Det första manuset till boken skrev hon redan 2014. Sedan kom annat emellan, men så hittade hon det i höstas då hon inte hade någonting att göra och började skriva igen.
– När jag väl har skrivit ihop något, då vill jag gärna att andra ska få läsa också. Men jag skulle inte ha gett ut boken om inte Berit Vesterlund tagit på sig att göra teckningarna.
Hennes böcker handlar mycket om kvinnors rättigheter och kamp.
– Jag är uppvuxen både med en mamma och en mormor som var feminister ut i fingerspetsarna. Det hakade jag också på under 70-talet när det blev "kvinnor kan". Jag skulle aldrig kunna tänka mig att ha en karl som huvudperson.
När boken var färdig gick luften ur henne och det kändes som att det här var hennes "sista" roman.
– Men det blir säkert något mer, så småningom.