Till minne över Sonja Nilsson född 1928 – död i juli 2021.
Jag sa alltid hon var min mammamoster, min egen mamma var ofta sjuk i min barndom och Sonja var den jag bodde hos under mammas sjukhusvistelser. Jag trivdes bra hos henne, hennes man Bertil och jag hade en bra personkemi då vi båda var fosterbarn. Min fina moster fick ett tufft liv hon förlorade båda sina barn, hon drabbades även av cancer, Bertil fick alzheimer.
Hennes terapi var blommor och fiske, när dottern försvann bodde hon två veckor hos mig och min familj men ville inte vara till besvär. Jag tyckte inte om att hon skulle känna så, jag sa: "Tänk istället så skönt att jag kan återgälda en liten del till dig".
Tänk så otroligt många munnar hon mättat, det var ofta bjudningar med mat, ja mammamoster som var motorn i byn har stannat, det blir aldrig som förr.
Hon hade en gåva som vi förundrades över, när hon berättade saker så for hon runt även om annat, men hon återkom till kärnan med var hon hade börjat, helt otroligt. Hon hade så fin kärlek till sina två barnbarn Peter och Jimmy och sedermera barnbarnsbarnen Philip, Vincent och Lovali.
Det är med gråt jag skriver detta, ögonen tåras så jag ser knappt tangentbordet. Jag hoppas hon får vila i frid, min älskade mammamoster, älskad och saknad av många. Hon var ju faster och moster till många, mammamoster var min sista länk till min mamma.
Systerdottern Britt-Marie