Minnesord: Roland Lundberg

Roland Lundberg har avlidit.

Roland Lundberg har avlidit.

Foto: Privat

Familj2020-08-01 10:00

Vår älskade pappa och farfar, Roland Lundberg, avled den 24 mars i år. Han blev 90 år. 

På grund av rådande pandemi har vi tvingats inse att någon minnesstund i vanlig bemärkelse inte kan hållas. Men genom dessa rader vill vi, tillsammans med släktingar och vänner, minnas Roland.  Avskedet har skett i kretsen av de närmaste.

Roland föddes 1930 och växte upp i Norrfjärden/Håkansö. Hans stora intresse för båtar startade i tidiga år då han tillbringade mycket tid med sina morbröder på Fjellströms båtbyggeri i Håkansö. Båtintresset följde Roland genom hela livet och ett oräkneligt antal båtar – både segel- och motorbåtar bär spår av Rolands hantverk. 

Just Rolands hantverk blev hans signum. Han var begåvad med händer som kunde göra de mest fantastiska saker; med pensel som konstnär, med trä som snickare och båtbyggare och med renhorn och skinn som knivmakare. Under många år var knivslöjd en stor passion och hans knivar har vunnit många priser och uppskattas alltjämt av samlare. 

Roland gifte sig med Gunnel Nordskog (1929–2014) och tillsammans fick de två barn. Maria (1954–2020) och undertecknad (1957–).

Vi hade inte kunnat önska oss en bättre pappa eller farfar. Som förälder fick han balansera sin dotter Marias livslånga sjukdom samtidigt som han hade ett stort engagemang i olika båtprojekt tillsammans med mig. Roland var en ödmjuk person. Ett sätt att beskriva honom är att vända på det gamla talesättet: mycket prat och lite verkstad. För Roland, ”Rolle” var det tvärtom – mycket verkstad och lite prat. 

I sitt yrke var han en omtyckt lärare i matematik och han hade en naturlig fallenhet för att förmedla kunskap. Först på Läroverket i Piteå, senare på Öjebyns centralskola och på Komvux i Piteå. Bilden av honom med pennan i fickan och på språng från verkstaden till klassrummet – ”Oj, lektionen börjar om 10 minuter” – berättar om den förmåga som han bara hade. 

Vi vill minnas Rolle för hans förmåga att göra fantastiska saker med sina händer och hans ödmjuka förhållningssätt till livet. Han är en förebild för oss som är kvar. 

Sin sista tid bodde han på Roknäsgården. Vi vill tacka personalen för den fina omvårdnaden.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!