Fredagen den 27 november somnade Olle in i sitt hem i Jävre omgiven av makan Siv och dottern Eva.
Olle var född i Jävre och förblev hembyn trogen hela sitt liv. Han blev 84 år. Som ung var han till stor hjälp i sina föräldrars jordbruk, men ganska snart började han arbeta utanför hemmet. Hans första förvärvsarbete var vid Grus och Makadam i Munksund. Där körde han last- och grävmaskiner. 1957 anställdes han som långtradarchaufför vid bröderna Lindkvists Åkeri. Då var han 21 år och hade precis tagit trafikkort. Det blev många tusen mil mellan Luleå, Piteå, Umeå och Sundsvall fram till 1985 när åkeriet fick hand om papperstransporterna från Assi och Olle började pendla mellan Assi och Haraholmen med papper.
Även det blev många tusen mil i lastbil fram till 2012 då han blev pensionär. Sedan följde ett lugnare och mera stationärt liv. Olle var mycket fäst vid hemmet i Jävre. Här hade han också sina skogsskiften som han vårdade ömt.
När han inte var där tillbringade han mycket tid i svärföräldrarnas hus i Åselet. Där skötte han om blommor, trädgård, grönsaks- och potatisland. Inte minst höll han den stora ängen mellan huset och älven i vältrimmat skick. År 2012 drabbades Olle av en stroke. Därefter blev han alltmera handikappad och de sista åren närmast rullstolsbunden. Trots den svåra sjukdomen behöll han sitt goda humör in i det sista. Jag kan inte låta bli att nämna att han bara några dagar innan han dog, övertalade Siv och Eva att få följa med till skogs och hugga en julgran. Typiskt Olle. Ett av mina mest bestående minnen av min bror Olle är hans godhet och generositet. Han var en mycket snäll och vänfast person som jag kommer att sakna väldigt mycket.