Kata Nilsson berättade bland annat om sin SSU-ledare och ledarskribent på PT och stoltheten över att bli kommunalråd i Piteå.
Gäster var inbjudna till personalrummet på IVAB där fikabordet och kaffetermosarna var framdukade och frågor förberedda. Kata Nilsson kom i vacker vårkavaj och det långa håret utslaget. Veronica Magnusson var moderator för kvällen. Hon hälsade alla välkomna och gav sedan direktiv för kvällens program. Först gav hon en tillbakablick på Litterära salongens femtonåriga historia. Månadsträffarna med bokprat, kulturella evenemang och de resor vi gjort. Att vi dessutom passat på att lösa världsproblemen under fikastunderna har berikat oss än mer.
Kata Nilsson, vårt unga kommunalråd, berättade sedan glatt om sin bakgrund som ännu yngre SSU-ledare, sin tid som ledarskribent på PT och stoltheten över att bli vald till kommunalråd i Piteå, den stad hon säger sig älska och vill utveckla. Hon brinner för att göra samhället bättre, men den demografiska utvecklingen med en allt äldre befolkning ställer till problem. Där vi förr kunde lita på inflyttning från inlandskommunerna, måste vi idag söka arbetskraft utifrån. Det föds för få barn i Sverige helt enkelt.
Kata beskrev också de visioner som alla partier har varit delaktiga i och KF beslutat om: A) Det måste bli enklare att vara företagare. Det är småföretagarna som bygger samhället. B) Enklare att få alla att känna sig trygga och uppskattade i ett demokratiskt samhälle. C) Enklare att ha kul, där kul står för kultur, idrott och allt som gör livet roligare för alla åldrar. Det är människor mellan 19 och 30 som är mest flyttbenägna, dem måste vi locka hit till Piteå. De är framtiden och de som kommer att ta hand om oss ”gamlingar”! D)Vi måste skapa attraktiva boenden med blandade boendeformer. Hyreslägenheter, bostadsrätter och villor. En ny stor stadsdel på Noliaområdet ligger på planeringsbordet. E) Det bästa för Piteå och piteborna var den femte visionen och där har vi alla ett ansvar! Engagera er, ta del av utvecklingen och berätta hur just ni vill ha det!
Besökarna lyssnade på Katas genomgång.
Här diskuterade vi också huruvida Centrumområdet kunde bli ett enda stort seniorboende med hemtjänstpersonal, som inte behöver köra bil ut till byarna. Eller hur Samvaron eventuellt skulle kunna drivas av de olika seniorföreningarna gemensamt. Om stadseleverna borde bussas ut i byaskolorna istället för att samla alla barn i en storskola. Hur den kollektiva trafiken kan utvecklas och biljettpriserna blir mer enhetliga
Kommunalrådet lyssnade på våra frågor, svarade och förklarade och utvecklade politikernas och tjänstemännens roller och möjligheter. Ungdomsarbeten, föreningslivet, Ensamhetsministern i England och, förstås, Musikhögskolans vara eller icke vara. Allt utom järnvägen diskuterades. När hon fick frågan om hon varit utsatt för hot någon gång, log hon och sa: ”Jag utgår från att alla tycker om mig, men jag svarar aldrig på okända nummer direkt numera.”
Kata Nilsson tackades med applåder, en blomma och en bok. Vilken trevlig och informativ kväll vi hade haft ännu en gång.