92-åriga Mats Edin, som ännu en gång ställde upp och berättade gamla minnen. Han var vår gymnastiklärare.
Tyvärr blev vi bara tre stycken som ställde upp, vi träffades på gamla Prästgården och åt goda våfflor med kaffe och fick ett eget rum där vi kunde sitta i lugn och ro.
Det var flera som hade tänkt att komma, men sjukdom och besök av barn och barnbarn gjorde det inte möjligt. Dessutom är vi 80–82 år gamla och det kan vara en bidragande orsak. Var detta den sista träffen månntro?