Det var julafton och jag kände på mig att det nog var den sista julen vi skulle fira tillsammans.
Jag gjorde det vackraste julbordet jag någonsin gjort, jag lade fram mina virkade tallriksunderlägg och placerade mina jultallrikar som jag fått av min mamma, sedan lade jag silverbesticken bredvid och till sist ställde jag fram kristallglasen.
För att hedra mina föräldrar ställde jag deras bröllopsfoto längst bak på bordet.
När vi ätit färdigt lämnade vi bordet och då sa Lennart till mig: ”Inte visste jag att du kunde göra något så fint, du är ju guld värd”, sedan fick jag en sista kram.