I en tidningsnotis 1878 berättas om hur en samepojke blivit svårt sargad i Jokkmokk, när han och några andra pojkar gett sig ut på vargjakt.
Bläddrar man vidare i de gamla tidningsläggen finns historien om en piga i Stugun i Jämtland, som blivit biten av en varg, och att djuren överföll folk som var ute på kvällarna.
Ungefär samtidigt hade en mängd vargar, vintertid, visat sig i trakten av Norrtälje och Vaxholm och där skrämt upp folk. Vargarna uppgavs ha angripit hästar på vägarna.
Södertuggad hand
1887 berättas i Norrbottens Posten om en jakt i Arjeplogsområdet på "de vilda bestarna". 14 man var sysselsatta med att försöka avliva en flock om 11 vargar.
I samband med jakten rapporteras att en same försökt att, med sitt spjut, döda en större varg och därvid fått ena handen söndertuggad. Vargen hade nämligen kastats åt sidan av vapnet och på det sättet fick han jägarens hand mellan sina käkar.
Det var i en tid då vargen bara fanns i de nordliga fjällen och tidningarna berättade att samerna inte kunde komma till Arjeplogs marknad på grund av vargplågan.
1884 berättas att en enda renägare fått 30-40 renar rivna.
–Vargen förekommer nu bara i de tre nordligaste länens fjälltrakter följande renen på dess vandringar, noterar Skogsstyrelsens i sin statistiska redogörelse för skogsväsendet under 1882.
Det berättas att vargarnas antal då, under de senaste 30 åren, minskat med nära tre fjärdedelar.
Under 1850-talet hade 180 vargar i medeltal årligen skjutits och senare gått ner till endast i medeltal 50.
1882 rapportera att det bara sköts 37 vargar. Detta sett mot att under 1830-talet uppgavs vargen vara allmän nästan över hela landet.
Bra förtjänst
På våren 1914, för snart 100 år sedan, dök det upp en större vargflock med nio djur, i Arjeplog. Flocken kom från fjället Barturvalle och var på väg mot Rappen. Det fick ett jaktlag att agera och förfölja vargflocken. I Märsa, tre mil från Arjeplog, tvingades jägarna övernatta för att sedan fortsätta att förfölja vargflocken vilken tagit sig upp mot ett berg i närheten av Hessevare.
I Mattaureområdet fick sedan jägarna sikte på sju av de nio vargarna, vilka fälldes. De två övriga i flocken lyckades undkomma, men jägarna beslutade sig för att fortsätta förföljandet på, som tidningen uppger, den " gamle arvfienden". Efter ytterligare ett par dagars jakt förpassades även de två kvarvarande vargarna till de sälla jaktmarkerna.
Konstateras kan att jägarna gjorde sig en bra förtjänst på sin jakt. De fick drygt 80 kronor av allmänna medel för varje varg, vilket i dagens penningvärde motsvarar närmare 3.700 kronor. Därtill betalade "lappbykassan" ut 30 kronor per djur, närmare 1.370 kronor.
Under Arjeplogs marknad såldes vargskinnen för närmare 35 kronor styck, i dagens penningvärde runt 1.600 kronor styck.
Samtidigt berättades att oroväckande många vargar observerats i Lillviken, ovanför Jäckvik. Där hade 16 djur iakttagits.
Förgiftat kött
En månad senare finns noteringar att två yngre män, med efternamnet Vesterlund, från Jutis och Arvid Sundsten från Ringselet skjutit två vargar i närheten av Ringselet. Därmed hade 11 vargar skjutits i Arjeplogsområdet på kort tid. Samtidigt som hemmansägare A. Marklund i Gautosjö meddelade att han haft en varg strykande runt gården, som undgick att träffas av jägares kulor.
Pastor Manfred Norde och predikant O. Antonsson hade, under en skidtur under en två mil lång färd över Örfjället mellan Adolfström och Jäckviks kapell, observerat vargspår . Så pass nära som tre kilometer från Jäckviks gästgivaregård.
–13-14 vargar borde vara kvar i Arjeplogsområdet, skriver tidningen Norrbottens Allehanda våren 1914 och noterar samtidigt att vintern varit svår för renarna, med sjukdomar och utsvultna djur.
Jägare hade fått tillstånd att använda stryknin i syfte att förgifta kött och därmed ta kål på vargarna i området. Ganska snart konstaterades att det inte haft någon verkan. Ingen varg hade gått åt.
Farlig fiende
En tidigare skadskjuten varg påträffades under spårning. Att döma av spåren hade andra vargar träffat på sin sårade men döde kamrat och ätit upp denne. Kvar fanns bara ben, svansen och några skinnbitar.
Bröderna Tomas och Frans Wiklund från Laisvik hörde till de som fick fälla en varg för snart 100 år sedan. Det var i närheten av Hällbacken.
Norrbottens Allehanda berättar samtidigt att tre järvungar dödats av arrendator Anders Larsson från Rebraur och hans jaktkamrater från Snierra. Skottpengarna var 20 kronor per djur, drygt 910 kronor i dagens penningvärde. Larsson och hans kamrater hade, vad som berättades, under de senaste fyra åren dödat 10 järvar.
–Därmed har de ej blott skaffat sig en liten extra inkomst utan även gjort lapparna stora tjänster. Järven är nämligen en farlig fiende för dess renar. Han är nästan lika farlig som vargen i all synnerhet därför att den vid lämpliga tillfällen anställa riklig nerslakt på renar, avslutar tidningen.