Tiden från den första kallelsen till återträff och fram tills vi sågs fick det ena minnet efter det andra att dyka upp. Och frågor. Skulle vi känna igen varandra? Hur hade det gått för var och en? Var bodde alla i dag?
Vi lunchtid strålade vi samman och de flesta kände faktiskt igen varandra. Någon var sin mamma upp i dagen, en annan var en kopia av sin far och ytterligare någon hade ju haft sitt foto på den Facebook-grupp Vitberget 58, som skapats för att organisera återföreningen. Det visade sig att vi var spridda över hela Sverige. Flera hade varit Norrbotten trogna. Återseendet fylldes av samtal om hur livet gestaltat sig, hur familjer bildats, hur barn och barnbarn sprider glädje och framtidstro, hur arbetslivet gestaltat sig och hälsans betydelse.
Upprinnelsen till gemenskapen var att i maj 1957 kom en 23-årig nybakad folkskollärare till skolan i Vitberget. Sonja Håkansson, senare Jägstål, fick ta sig an två elever i årskurs ett, elva elever i årskurs tre och tre elever i årskurs fem. Hon stannade i två läsår men gjorde livslånga avtryck i våra liv och kontakterna mellan Fröken Sonja och vi hennes första elever har förblivit just livslång.
1984 organiserades en skolträff i Vitberget. De flesta hade mött upp, många tillsammans med sina föräldrar. Fröken Sonja var ju inte bara barnens fröken hon var också en viktig medmänniska i byn. Nu tyckte hon att det var dags igen och en av eleverna, Birger Grankvist, fick en fråga om han kunde samla ihop alla igen. Efter viss betänketid hörsammade han frökens önskemål. Han tog tekniken till hjälp och skapade en Facebook-grupp: Vitberget 58. Deltagarna hittade han genom den namn- och adresslista som upprättades för 33 år sedan.
Efter en gemensam lunch samlades vi i ett ”klassrum” till ”minnenas television”. Fröken Sonja visade bilder och en film från vår skolresa till Narvik våren 1958. Färden gick med buss från Vitberget, sen med rälsbuss till Gällivare. Nästa anhalt var Kiruna. I Narvik besökte i ett av nazismens interneringsläger. Gunvor Granberg visade en digitaliserad superåttafilm där resultatet av undervisningen i musik och muntlig framställning visades. Fröken Sonjas Minnesbok gick runt bland oss elever och gav upphov till många leenden och kommentarer. I klassrummet lämnade vi in vår ”sista läxa” – några rader om hur våra liv gestaltat sig. En läsning bara för fröken.
Nu återstod bara en tur till skoltomten i Vitberget och det obligatoriska klassfotot. Det småregnade men vi poserade glatt tills alla hade fått sina bilder. Dagen avslutades med att barn och barnbarn till Gunvor Granberg grillade hamburgare till oss alla i Storforsen. Vi skingrades med avsikten att hålla kontakt i fortsättningen nu när vi alla kunde kommunicera genom vår Facebook-grupp. Endast framtiden vet om och när vi ses igen.