Så ser vi åter Annika Helker-Lundström, vd i Svensk vindenergi, vindkraftens egen intresseförening, ute i pressen med sin "Vindkraftslista". En geografisk rankinglista av mycket tveksamt värde, som vindlobbyn själv producerar över vilka kommuner och län, som drabbats mest av vindkraften. Med den numera för alla uppenbara bristande lönsamheten för vindkraften på kort och lång sikt, nyligen bekräftad av Svensk vindkraftsförenings nödrop i ett öppet brev till regeringen efter mera bidrag och större stöd, borde väl ingen vara intresserad av att finnas med, eller ännu mindre att avancera, på Svensk vindenergis rankinglista över dåligt underbyggda beslut om vindkraftsetableringar?
Ökad export av vindkraftsel från Sverige minskar inte de totala utsläppen av växthusgaser. Handeln med utsläppsrätter innebär nämligen, att utsläppen i så fall bara flyttar inom Europa. Att vindkraftselen skulle ersätta kolkraft i våra grannländer, liksom att den med sina opålitliga och otillräckliga leveranser skulle vara en hörnsten i den svenska energiomställningen, är bara tomt prat och propaganda för vindkraften, från dess egen intresseförening.
Att marknadsvärdet på elcertifikaten har rasat på spot- och terminsmarknaden, är marknadens sätt att tala om för oss, att vi har byggt för mycket förnyelsebar elproduktion i Sverige. Den bristande överblicken över energimarknaden och den totala bristen på anpassning till dess behov och möjligheter är, det som mycket förutsägbart skapat vindkraftens lönsamhetskris. Skall något ändras i energipolitiken, är det stödet till utbyggnaden av den alltför dyra och ineffektiva vindkraften som skall stoppas, inte stödsystemet som skall utökas.
Utbyggnaden av den olönsamma vindkraften bygger inte på marknadens efterfrågan, den bygger uteslutande på möjligheten för några få, att kapa åt sig bidragspengar från alla elkunder och skattebetalare, lömskt maskerad som ett "miljövänligt tredje ben" i energiproduktionen. Vi har ett växande elöverskott helt utan vindkraften. Ju mer vi bygger ut vindkraften och annat förnyelsebart i Sverige, desto mer ökar elöverskottet och ju fler elcertifikat tillförs marknadens överskott av sådana.
Vindlobbyns allt mer högljudda krav på ökade ambitioner i elcertifikatsystemet innebär, om de skulle genomföras, bara att politikerna till ännu högre ekonomisk belastning för elkunderna i onödan säkerställer, att intäkterna ändå inte räcker till för att täcka vindkraftens kostnader. Lagen om tillgång och efterfrågan sätter i dag priset på elen och på elcertifikaten.
Därför är det av yttersta vikt, att inga höjningar av kvotkurvans procentsatser nu kommer till stånd och att marknadskrafterna får fortsätta styra elprisets utveckling för all elproduktion. Det är bra för Sverige.