Vilse med Junilistan
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vad menar du, Helène, med acceptera? Bör vi som var motståndare till EU ändra våra åsikter för att vara goda demokrater? Eller ska det finnas utrymme för opposition även efter en folkomröstning?
EU lägger ner stora ansträngningar på propaganda för sin egen sak - för att påverka befolkningens inställning till unionen. Men om några i befolkningen vill bedriva ett motriktat opinionsarbete, ska de då betraktas som odemokratiska? I så fall är man inne på en dålig väg, tycker jag.
Tänk om samma väljare som sa ja till medlemskapet för elva år sedan nu också skulle vara för att Sverige ensidigt håller fast vid kollektivavtalsmodellen, har fri invandring, restriktivare regler för alkoholinförsel eller hårdare krav på livsmedelstillsatser än vad som gäller på den gemensamma marknaden. Skulle vi tolka det som att de önskar använda sina skattepengar till böter och viten som EG-domstolen utdömer?
Nu säger du kanske att de inte har något parti med ett sådant program att rösta på. Nej förstås, allra minst Junilistan. Men min fråga är principiell:
Att acceptera folkomröstningsresultatet måste för minoriteten innebära att den erkänner sig besegrad och att riksdagsmajoriteten får ett stärkt mandat att genomföra anslutningen till EU. Men det tvingar inte minoriteten att avstå från fortsatt opinionsarbete.
I grund och botten handlar det om politiskt program. Om socialdemokraternas program är att makten över produktionen och dess fördelning ska ligga i de arbetandes händer så är det naturligt att vi hamnar i motsättning till EU, som har helt andra drivkrafter. En tillfällig framgång för den andra sidan är knappast skäl till att ändra åsikt, lika lite som en borgerlig valvinst är skäl till att lämna arbetarpartiet.
Ditt motstånd mot EU-medlemskapet har inte samma programmatiska grund som mitt. Det förstår jag av ditt resonemang om EU som ett bättre eller sämre "verktyg" att ha i lådan. Hur slipat detta verktyg må vara är ju underordnat eftersom jag inte är överens om ändamålet. Inte heller kan jag som Bo Persson föreslår sätta delar av programmet "på undantag" till förmån för andra, motstridiga program. Politiken måste hålla ihop logiskt.
Du hade när det begav sig rätt om EU, Helène! Du hade rätt om Afghanistan också. Och du hade rätt om kärnkraften.
Kanske saknade du en bra politisk diskussion i det socialdemokratiska partiet. Det är inte överraskande, för partiet hade fel i de här frågorna. Hursomhelst så fick du inte ihop det hela till ett sammanhållet program. I stället inträdde en viss villrådighet. Du blev bland annat en kombinerad EU-anhängare och EU-motståndare.
Men än värre är att du i förvirringen helt tappade fotfästet i arbetarrörelsen och hamnade på den borgerliga sidan. Till på köpet låter du dig utnyttjas som socialdemokratiskt alibi åt Junilistans finansmän och direktörer.
Det var synd på en av EU-motståndets tidigare bästa och mest osekteristiska aktivister.