Replik till Sveaskogs debattartikel publicerad i Piteå-Tidningen den 27 januari som Tommy Nilsson, Stefan Bleckert och Johan Ekenstedt skrivit.
När Sveaskogs representanter målar upp bilden av vad bolaget gör finns inga problem. Det tragiska är att i skogen finns verkliga problem. Där pågår en utarmning, inte minst i Sveaskogs regi. Naturskogar som skulle skyddas avverkas. Sveaskog har nu dömts till böter i Gävle tingsrätt efter att ha avverkat i ett naturreservat. Sveaskog har också börjat avverka i skog som ligger hos regeringen för avgörande om den ska bli reservat.
Bolaget avverkade i november gammelskog vid Melakträskliden i Arvidsjaurs kommun, trots att de hade uppmärksammats på dess höga naturvärden. Man avbröt avverkningen när det uppdagades. Melakträskliden tillhör de områden som först klassificerats som naturskog, och sedan klassats ner, liksom flera andra kända skogar. Andelen naturskog som finns kvar minskar genom ett bytesspel.
Utgångspunkten för Sveaskog ska vara att förvalta svenska folkets skog ansvarsfullt. När det inte sker är det avgörande att systemfelen kommer till allmänhetens och politikernas kännedom så att arbetssättet kan åtgärdas. Det är inget som får en lösning i en avskild ”dialog”. Det finns många dåliga erfarenheter av att gå in i ”dialog” med skogsbolag. Redan vid Sörfligget-konflikten i Valvträsk tillämpade Sveaskog en meningslös tomgångsdialog.
Nyligen kallade Sveaskog till ”dialog” i en avverkningsanmäld skog i norra Svealand. Inbjudna var Naturskyddsföreningen, kommunekologen och personen som inventerat skogen. Sveaskog hade tre anställda på plats, varav en högre chef. Chefen tog till orda och sa att skogen inte hade några naturvärden trots de 26 rödlistade arter som hittats. En test gjordes med bolagets egna bedömningssystem, som också visade på att skogen var skyddsvärd. Det dög inte för chefen, som bestämt gjorde klart att bolaget självt beslutar vad som är skyddsvärd skog eller inte.
Föreningen har inte tagit avstånd från att mötas. När Sveaskog skapar konstruktiva förutsättningar kommer skogsvänner att vilja dela med sig av sina iakttagelser i ett givande utbyte. Men det är avgörande att Sveaskog ser sina egna brister och visar på vilja till lösningar. Ett behov är att höja andelen skog som avsätts som naturvårdsskogar till tjugo procent i de regioner där naturskog är vanligare. Det gäller till exempel väglöst land där kalhuggning inte genomfördes.
Sveaskog måste avsätta skog utifrån befintlig kvalitet och förutsättningar för skogens mångfald. Andelen avsatta naturvårdsskogar måste höjas om vi ska uppnå våra politiska mål. Det är naturligtvis bra om Sveaskog på eget initiativ vill vara en del av lösningen till problemen i skogen. I annat fall behövs en lösning genom politisk styrning.