Beslutet att sammankalla ett extra landstingsfullmäktigemöte sista dagen i juni med ambitionen att baxa igenom nedläggningsbeslutet av akutkirurgin i Kiruna togs av landstingsrådet Kent Ögren ensam, hetsad av sina tjänstemän. Förhoppningen den att sommaruppehållet sedan får motståndsglöden att falna hos gruvfack och alla andra i Kiruna så att hösten lugnt kan ägnas åt fortsatt nedmontering av sjukhuset. Närmast på tur står sedan intensivvårdavdelningen.
Sättet beslutet togs mötte hård kritik av oppositionen eftersom landstingsrådet i sin iver struntade i gällande regler. Partikamrater och övriga ledningspartier tittade som vanligt i backen. De tre Kirunaledamöter som indirekt orsakade fadäsen genom att rösta mot nedläggning kommer att få sina straff lovar Ögren i Nordnytt-intervju.
Inom sjukvården, alltså den verksamhet som alltihop ytterst handlar om, har en diskussion startat angående resultaten av sådana beteenden som landstingsrådet tydligare än alla andra demonstrerar. Det som på bondsvenska kallas mobbning.
I engelskspråkiga länder har visats hur kränkande beteende - disruptive behavior - bland sjukvårdsarbetare innebär försämrade resultat. Rädda människor presterar sämre och patientsäkerheten sjunker.
Frågan är när tiden blir mogen att väcka samma diskussion här? Vilka konsekvenser får en landstingslednings sätt att leda med hot och terror som främsta eller enda vapen? Varför framförs alla försök att påtala systemfel anonymt? Senast operations- och anestesisjuksköterskors insändare om massflykten från operationsavdelningen i Sunderbyn.
I amerikansk sjukvård hanteras problemet med utbildningsprogram för anställda som mobbar andra. I upp till halvårslånga internat. Det vore någonting för Norrbottens läns landsting att satsa på. Omprogrammering av mobbare på alla nivåer: Politiker, tjänstemän, läkare och alla andra. Vilket fint internat det skulle bli.